Varit väldigt mycket jobb denna vecka. Pendlat till Stockholm känns det som men också hunnit med fina möten. Dock för lite med Tiger som varit på egen tass mer än jag önskar. Jobbar på ett riktigt bra kattliv för honom samtidigt som jag har en god och hållbar tillvaro. Spännande saker händer här hemma. Två flyttar samtidigt bland grannar. Möjligheter skapas. Och Tiger har blivit tuffare mot grannkatterna. Det är bra. Han är kung i sin egen skog.

Kör till Stockholm snart igen. Nu Tesla Model 3 igen. Väldigt skön bil att köra. Körde Hyndai Ioniq 5 häromdagen igen. Också väldigt skön bil. Men det är inte så många bilar som har automatiskt helljus som inte bländar. Skoda Enyaq och någon årsmodell av Volvo har jag kört som haft det. Det är nog inte direkt standard utan snarare tillval verkar det som.

Soligt och skönt idag. Tänkte åkt till havet men orkar inte, sov till över 10 idag. Behövde det. Även Tiger sov länge. Han har varit ute länge 2 dagar i rad. Imorgon skall det blåsa ännu mer så jag hoppar paddling denna helg. Var ändå lite vid havet igår. Det har blivit tydligt för mig igen att havet är viktigt för mig. Jag behöver det mer.

Får se vad jag hittar på i sommar. Det blir en del Tantra i Värmland i alla fall. Men hav behöver det bli med. Och gos med Tiger och någon mer…

Jag tror att jag kört runt 130 elbilar på ett år. Idag körde jag en som blivit en ny favorit, Skoda Enyaq 80. Så himla skönt med ett automatiskt helljus som FUNGERAR! Det är bara att “tuta och köra” och bilen bländar av själv där det behövs. Tror det är 8 olika zoner, eller fler. Pilot assist är också varsam utan att vara störande. Nästan för varsam jämfört med andra bilmodeller där jag får rycka i ratten för att återfå kontrollen.

Bra räckvidd är det på bilen med. Helt klart en “riktig bil” med modern teknik och anpassad för el på ett bra sätt. Snygg och enkel instrumentering. Funktionell utan för mycket “lull-lull”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns ofta som att jag blir piggare på våren. Det är väl rätt vanligt tänker jag. Men jag möter en del människor som har vårdepressioner. Nu har det äntligen varit soligt i flera dagar och dessutom varmt. Tacksam för att bo som jag gör och kunna bada i sjön. Hämtade en bil i Skåne igår och tog ett kort besök vid havet. Tänkte badat men hade inte riktigt tid och solen lös inte just där och då. Men närmare Göteborg var det bättre väder. Väldigt intressant hur vädret skiftar mellan olika platser och även hur långt våren har kommit. Pratade med en kompis som var i Idre, där var det snö. Och en annan kompis i Kiruna åker skidor på natten, i ljuset från solen som inte riktigt går ner nu.

Tiger är glad när jag är hemma igen efter lång dag borta. Han var ute 15 timmar i förrgår. Märks att även han får mer energi av ljuset och den stigande temperaturen. Nu blir det löpning i solen, TRX och sedan en tur till Stockholm. I helgen skall jag träffa vänner, nya och gamla. Det ser jag verkligen fram emot.

Nyligen lärde jag mig en NLP – process för att stärka kärleken till sig själv.

Jag körde den på några personer och blev förundrad över resultatet.

Då tänkte jag att jag kanske behöver köra den på mig själv också.
Och så var det.

Nu har jag kört den flera gånger och märker hur min mentala karta för hur jag relaterar till andra människor – ritas om.

Min erfarenhet är att det är vi själva som står i vägen för vår egen lycka och framgång.
Att avtäcka omedvetna begränsande övertygelser och byta ut dem mot stärkande, skapar transformation.

Och kanske är det som Whitney Houston en gång sjöng :
“Learning to love yourself – is the greatest love of all.”

Jag började nyligen lyssna på boken Hemligheten. Den skakar om mig. Har du läst eller lyssnat på den?

Det handlar om hur vi knyter an de de vuxna vi lever med som barn. Oftast våra föräldrar. Hur vi utvecklar strategier för att få närhet vilket är livsnödvändigt när vi är barn. Detta skapar omedvetna mönster och redan två år gamla kan vi ha utvecklat mönster som då fungerar men som vi omedvetet kommer ta med oss in i vuxen världen och då kommer samma mönster stå i vägen när vill bilda relationer.

Jag har ett undvikande mönster pga att jag upplever mig otrygg som barn. Exakt hur jag skapat det är jag inte säker på just nu. Ej heller varför.

Men ändå ser jag hur jag inte vill agera och vem jag vill vara. Känns som om jag träffar en partner och inleder en relation igen så kommer det vara som att möta min första partner. Så mycket har hänt på de två senaste åren. Så mycket jag lärt mig.

Men kan jag leva det?

Jag vill träna i alla fall. Jag vill inte dö vetandes att jag kunde varit mer av mig. Jag vill ge allt jag har. Jag vill leva min fulla potential.

Har assisterat Mia Lehndal igen på en av hennes kurser. Denna gång mest fokus på yoga men med tantriska inslag. Himla mysigt och fina möten. Härligt att bara vara där och njuta, stötta och möta andra som vågar gå sin egen väg och väljer att må bra.

Bestämde mig för att det blir Tantra i Värmland flera gånger under sommaren. Behöver det. Tacksam för att jag kan välja det.

Var fint att komma hem till Tiger igen. Han har fått passning men varit på egen tass 4 nätter denna vecka. Mysigt att sova ihop igen. Han är så värdefull för mig och vi betyder mycket för varandra, det är tydligt. 💞

Tacksam för att jag fortfarande får vara ute på företag och massera.💆‍♀️💆‍♂️🥰🙏

 

Jag tror att en mening med livet är att hitta sin gåva. Något man älskar att göra, som man gör på sitt unika sätt – och bidra till andra genom det.

 

Jag har jobbat med massage i 20 år men det var aldrig min mening att bli massör.

 

Är 2003 kände jag att jag behövde mer beröring i mitt liv. Jag tänkte att om jag kunde ge massage så kunde jag byta med andra.

Jag gick på en workshop, lånade några böcker och hittade lite videos. Sedan frågade jag släkt och vänner om jag fick träna på dem. Det fick jag och det var uppskattat.

 

Sedan hittade jag en utbildning till idrottsmassör på 120 timmar. Första tredjedelen var i Göteborg och resten på Kreta.

 

Jag gick första delen i Göteborg och lärde mig mer som jag kunde träna på. Men åka utomlands vågade jag inte. 😅

Jag var drygt 30 år och hade bara varit utanför Norden en gång.

(13 år gammal var jag på fotbollsresa till London med mina föräldrar. Arsenal – Tottenham, 55000 åskådare på läktarna.

En upplevelse i sig ⚽ 😃)

 

Från 2003 till 2009 masserade jag som hobby. Det blev inget byte av massage men långsamt upptäckte jag att jag verkade må bra av att ge massage. Dessutom fick jag en massa uppskattning, och vem mår inte bra av det? ❤️🙏

 

Tala gärna om för någon annan när de gör något du uppskattar.

Och ännu hellre när du uppskattar någon egenskap hos någon. Att få bli uppskattad för vad vi är mer än vad vi gör tror jag många mår bra av, men båda är bra 💫🥰

 

Jag har gett tusentals behandlingar i min karriär men två dagar sticker ut från andra.

Det har varit när jag varit första gången på ett företag som bara valt kvinnliga massörer tidigare. En del har varit tveksamma till att få massage av en man. Jag förstår det, och jag respekterar det.

 

Men behandlingen sitter inte i könet eller identiteten. Den sitter i hjärtat och i händerna. Uppskattningen jag fått de två dagarna saknar motstycke under de dryga 30 år jag varit i yrkeslivet.

 

När vi mår bra blir det vi gör bra. När vi är i ett bra tillstånd och tar hand om oss själva fysiskt, känslomässigt, och mentalt – så har det en positiv effekt också på de som kommer oss nära.

 

Jag kan inte jobba med massage om jag inte mår bra. Jag kan överhuvudtaget inte få till livet på ett bra sätt – om jag inte mår bra.

En stor del av mitt liv har jag utforskat just det – Hur kan jag må bra?

 

Och något jag älskar att göra är att bidra till andra genom det.

 

De problem vi själva löst, kan vi hjälpa andra att lösa.

1. På så sätt tar vi oss framåt – Tillsammans 💫💞🌟

Under mars månad arbetade jag nog rekordmycket. April har hittills varit väldigt lugn. Varit hemma med Tiger, vilat, fixat hemma, kommit ikapp med delar av min verksamhet som jag velat justera.

Skönt och lyxigt att vara hemma och känna att jag inte behöver åka någonstans. Sitter i hammocken nu och har putsat alla nio fönster. Jag har aldrig haft så många förut.

Bytte till sommardäck på bilen idag med. Skönt att få gjort. Lite kallt i vinden var det under dagen men nu vindstilla. Eftersom jag bor på en kulle så blåser det ofta trots att det är i skogen.

Väldigt fint att se hur sjön skiftar i nyanser beroende på vind, ljus och moln.

Tacksam för att få stanna upp och bara njuta av livet. Jag har jagat så mycket att jag ofta glömt bort att vila och njuta.

Tiger har varit ute nästan hela dagen sedan klockan sju. Vi sov middag ihop och nu är han ute igen.

Känns bra för imorgon är jag borta länge. Ska till Göteborg och massera igen.

För några år sedan blev jag sambo med två bonusbarn i Fjärås. Svärföräldrarna bodde 75 meter bort och på en gård med kor och får.

Mellan dem och oss var en hagar där korna gick om vintern och fåren betade på sommaren.
Vi skaffade två katter och en hund. Det var liv och rörelse i huset och omkring.
Ett par år senare separerade vi och jag flyttade till en källare vid ett kärnkraftverk. Där bodde jag ensam. Men jag hade havsutsikt.

Jag fick runt i miljöerna kring Ringhals och intalade mig hur bra det var att jag bodde där. Hur fint det var och hur mycket jag uppskattade det. Det ÄR fantastiska miljöer där. Precis som det finns massor av vacker natur i Sverige. Men det kändes inte rätt i magen att bo där.
Min massageverksamhet dog under Corona och jag tog jobb som chaufför. Lyckades få en utbildning till lastbilschaufför och yrkesförare. Så jag kunde utan problem hitta jobb och försörja mig. Men till priset av stressiga arbetsdagar i högt tempo. Väldigt stor kontrast mot att stå och massera till lugn musik med slutna ögon.
Jag behövde förändring. Trots att jag skaffade mig behörighet att köra lastbil med släp och kunde välja och vraka bland jobb så hittade jag inget som kändes rätt.

Trots att jag sökte andra boenden längs kusten nära havet och var på många visningar så hittade jag inget som kändes rätt.

En dag var jag på Björkö och träffade ett par väldigt trevliga killar som hyrde ut en liten stuga. Nyrenoverad och med 20 meter avstånd till bergkulle med utsikt över hela Göteborgs norra skärgård. De var supertrevliga och jag som älskar havet, berg och utsikt. Det var som klappat och klart. Jag skulle bara hem och sova på saken.
Magen hann tala. Det kändes inte rätt.
Tröstlöst tackade jag nej.

En kompis hade tipsat om ett hus i Vårgårda. Jag hade sett några bilder och det såg väldigt fint ut. Det var ju en plats jag aldrig tänkt bo på men eftersom jag nu letat ett tag så tänkte jag att jag kunde kolla om det fortfarande var ledigt. Det var det. Jag ställde in GPS:en och körde österut. Bort från havet. Jag körde och körde. Det kändes konstigt. Det blev värre. GPS:en tog mig ut på små grusvägar i skogen. Det var februari och tjällossning. Vägarna var mjuka som lera och det kändes som jag skulle köra i diket flera gånger.

Detta går inte tänkte jag. Jag får vända. Jag skall INTE bo i Vårgårda, det vet jag ju.

Men till slut hade jag kört så långt att det nog var bättre att köra hela vägen fram. Så himla lång kan väl denna vägen ända inte vara? Till slut kom jag fram till asfalt och det var bara några kilometer till huset. Eftersom jag ändå var så nära kunde jag ju åka dit och kolla i alla fall.
Efter ett par kilometer öppnade naturen upp sig. Vid en sjö fortsatte vägen som en allé vid strandkanten och vägen gick vidare förbi en stor grässlänt upp mot huset. Jag körde in, parkerade och gick ut bilen. Förvånad.
Vilken kontrast mot den långa grusväg i skogen som jag kört på. Här var det öppet och ljust. Kändes väldigt lugnt och stilla. Jag fick gå in i huset. Det var nyrenoverat och stora fönster vette ut mot sjön. Öppna ytor och 90 kvm.
Får jag bo här?
WOW!

Jag fortsatte söka olika jobb som chaufför eftersom massageverksamheten ännu inte återhämtat sig och min verksamhet som mental tränare ännu var en startup. Jag kollade även på en del som som B-chaufför och en dag såg jag en annons ”Vill du ha världens bästa jobb?”
Tja, det kan jag tänka mig. Jag skickade in en ansökan och några dagar senare ringde telefonen. Det var Felix på Carla som berättade att det handlade om att åka tåg, inspektera elbilar och köra dem till Stockholm. Det lät helt ok tyckte jag. Väldigt ok faktiskt. Jag kan börja direkt, sade jag. Han skulle höra av sig.
Sedan ringde jag och jagade honom i en månad. Till slut skrev vi kontrakt och jag såg fram emot första uppdraget. Spännande eftersom jag älskar att åka tåg och resa, men någon elbil hade jag aldrig kört
Nu har jag kört runt 130 bilar. Jag bor med utsikt över en sjö och Tiger har följt med mig hit och njuter av att kunna gå ut i naturen och han har till och med gått på den tunna vårisen på sjön. Buskatt!!

När saker och ting inte gick som jag tänkt. När allting rasade och jag upplevde att jag var på botten igen.

Då började jag önska. Jag började fråga mig vad jag verkligen ville. Vad jag behövde och vad som var viktigt för mig.
Jag önskade mig en plats att bo på med utsikt över vatten. Först tänkte jag väldigt mycket på havet. Men sedan kände jag att det kanske inte kommer att vara vid havet. Men utsikt över vatten vill jag ha. Flera hundra meter till närmaste trafikerade väg, så Tiger inte behöver vara rädd för bilar. En stor gräsmatta som han kan springa på. Skog som han kan jaga och nosa i. Någon intill som kan vara hans sällskap när jag inte är hemma. För jag önskade också att jag skulle resa mer. Jag ville resa några dagar i veckan och så ville jag massera mer igen. Jag har kämpat oerhört med min verksamhet under 10 år och jobbat väldigt mycket utan lön. Jag ville kunna känna att jag försörjer mig med lätthet. Jag ville ha ett hem att landa i med en mjuk och omfamnande energi. Inrett med omtanke och kärlek.
Idag har jag och Tiger ett sådant hem. Jag reser några dagar i veckan och jag masserar mer igen. Jag har ett hem att landa i och får stanna upp och nypa mig i armen när jag ser utsikten från mitt kök och vardagsrum. Jag försörjer mig med lätthet. Jag har en tills vidare anställning på 50% och det känns som ett drömjobb. Jag som aldrig trodde jag kunde känna passion för någon annans företag igen.

Det bor en enorm skaparkraft inom människan. När vi pressas att förverkliga något. Att verkligen bestämma vad vi vill.

Att önska av hela vårt hjärta, så anpassar sig livet och universum efter det. Människan är skapande till sin natur. Det vi fokuserar på växer.
När jag adderar allt detta så ser jag en enorm potential i vad vi kan åstadkomma. Och vad jag tror att vi är här för att åstadkomma. Vi kan skapa något som närmast kan beskrivas som ett himmelrike på jorden. Det kan låta som andligt nonsens, en utopi, eller en dröm. Men baserat på egna upplevelser, alla berättelser jag tagit del av och den forskning jag tagit del av – så hyser jag inte några som helst tvivel på våran inneboende potential. Vi är så oerhört mycket större än det vi varit hittills.
Tänk om vi alla tog hand gemensamt och verkade för det som verkligen är viktigt. Det vi alla har gemensamt. Agerade medvetet och mänskligt i visdom och i enlighet med vår potential. Den dagen är verkligen allt möjligt. Jag blir djupt berörd av tanken. Jag får kanske aldrig uppleva den dagen. Men det spelar ingen roll. För jag vet att den finns. I en tid. I ett universum. Finns en verklighet, bortom det vi alla önskar.

Var tillbaks i Floda idag. Bodde där 2018-2021 och älskade platsen.

Gick runt Sävelången idag och bort till Lerum. Blev nog 1,5 mil på 5,5 timmar inkl pauser. Härligt väder med men lite kyligt idag.

Var i Lysekil igår och hämtade en Tesla och njöt av havet. Det blev tydligt för mig att jag verkligen älskar havet.

Ikväll var det möte med min mentor och kollegor. Körde NLP – processer. Skönt att vara igång igen.

Under dagens promenad blev det mycket samtal som gav mig inspiration till att föreläsa igen. Vill dela med mig av allt jag lärt och lär mig.