Det är en dag i slutet av juli 2019 och jag reflekterar över hur jag tar beslut.

När jag tar ett beslut så skiftar något. När jag bestämmer mig för något så verkar energivärlden lyssna. När jag innerligt ber om något så lyssnar den.
Jag kan se hur den fysiska världen har ändrat sig efter att jag tagit beslut eller bett om något. Häromdagen tog jag beslutet att åka till kursgården Humlebäck och vara assistent på Mia Lehndals tantra-kurs. Jag har varit där en del förut och nu har jag både tänkt och känt att jag behöver vara där igen. Ibland brukar jag känna att jag behöver vara där en längre tid men ofta händer något väldigt snabbt i mig när jag är där. Det kan ha känts som att jag skulle behöva vara där i flera veckor eller månader men efter 2-3 dagar så är det som att jag fått ny information och studsar plötsligt vidare i livet.
Jag har inte kunnat bestämma mig för när och om jag ska vara där i sommar eller om jag ska åka på något Tantra-event överhuvudtaget. Men jag umgås knappt med folk sedan förra året och känner att jag behöver lite miljöombyte och träffa folk. De enda jag träffar nu är klienter och min sambo. Vi bor fantastiskt i Fjärås utanför Göteborg och jag längtar lätt hit till lugnet och kattungarna. Men jag känner att jag behövde komma bort för att komma hem igen.
Så jag tog beslutet att åka till Humlebäck. När jag lyssnade på min intuition så var det inget tydligt ja eller nej, men jag bestämde mig ändå för att åka. Att jag inte fick något tydligt ja gjorde mig förundrad för förra sommaren var situationen liknande och då fick jag ett väldigt tydligt ja. 
Jag hade då under våren tänkt att jag skulle på Tantra-festivalen på Ängsbacka under augusti. Gång på gång tänkte jag anmäla mig men kom inte till skott. Till slut någon vecka innan festivalen så kände efter ordentligt och fick inget tydligt ja. Det kändes då konstigt att anmäla mig till en festival om jag verkligen inte ville åka. Plötsligt ringde Mia Lehndal och frågade om jag ville hjälpa till på hennes kurs som var samtidigt festivalen. 
Jag kände direkt ett ja i kroppen och sade till Mia: ”Nu förstår jag varför jag inte skulle till Ängsbacka.”
Mias kurs kändes fantastisk och jag fick flera viktiga nycklar med mig som stärkte min nyss inledda relation. 
Idag är jag sambo.
Min sambo Annes barn har sommarlov och är hemma mycket. Vi har två kattungar som vi behöll efter att vi tagit emot en ung kattmamma med tre ungar från Djurskyddet under våren.
Jag har jobbat med mitt första bokmanus som nu är klart att skickas till förlag. Och jag har åkt buss och tåg till Göteborg för att massera 3-4 dagar i veckan. 
Det har med andra ord varit fullt upp och jag och Anne har inte riktigt fått tid till varandra. Men denna vecka så skall det bli strålande sol och det är bara vi hemma. Och då ska jag åka till Humlebäck!? 
Ja, det ska jag.
Det märkliga är att när jag väl tagit beslutet så kändes det som att universum ändrades. Det kändes som att energivärlden justerades och anpassade sig efter mitt beslut. Jag kände ett skifte i kroppen och efter att inte ha fått ett tydligt ja först, så blev det tydligt efter att jag bestämt mig. Jag blev förundrad för när jag då började tänka på det så verkade det ju dumt att åka bort när vi skulle få tid med varandra. Men även Anne kände att jag skulle åka.
Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.
Bibeln: 1:a Mosebok kapitel 1, vers 26

När jag ser på min resa i livet hittills så ser det ut som att jag gått från att bete mig som ett offer till att medvetet skapa mitt liv. 
Jag har börjat förstå att mina tankar är skapande och energivärlden, tankevärlden och den fysiska världen samspelar med varandra. Jag lever i dem alla och jag påverkar dem alla och de påverkar också mig. Vi är i symbios. Min upplevelse är att jag behöver lyssna till dem och följa det som är gott. Mina beslut behöver tas utifrån det goda i mig och när jag tar beslut så skapar jag. Jag är en skapare. Jag är en fysisk manifestation av en gudomlig varelse. Vi är alla det och vi är omåttligt kraftfulla. Precis som Marianne Williamsson skriver i sin dikt ”Vår största rädsla.”
Men när jag lever i enbart tankevärlden så fattar jag inte det. Jag blir vilse. Jag tar beslut som ser bra ut i den världen men som inte är i samklang med det som sker i energivärlden och den fysiska världen.
Jag är god och jag är gudomlig. Jag är ämnad att ta beslut och jag bär ett ansvar. Men det är inte ett betungande ansvar. Det är ett ansvar av glädje. När jag tar det ansvaret så är jag i samklang med det jag är ämnad att vara och när jag beslutar från det goda i mig så gör jag gott och skapar gott omkring mig och för mig. 
Detta gäller alla människor. Vi är alla lika värda och vårt värde är stort. Vi är kraftfulla och det är ingen slump att vi är här. Det finns ett syfte. Vi är skapade av en anledning. När vi finner vårt syfte så finner vi glädje och harmoni.
Då är vi de vi är ämnade att vara.