Det mest utmanande i mitt utforskande av hur det hade varit om jag var kvinna. Det var att åka till Kvinnofolkhögskolan en dag och dansa queer-tango. 
Jag var då nybörjare på Tango men tyckte mycket om det. Det jag främst tyckte om med Tango var att talar man om förare och följare istället för man och kvinna. Vi inspirerades att turas om att föra och följa, särskilt i början. 
Men när vi blev mer vana och läraren inte påminde oss om att byta roller så blev det allt vanligare att männen förde och att kvinnorna följde. Då blev jag frustrerad. Jag ville ju så gärna fördjupa mig i att följa. Till min förvåning upptäckte jag också att det var något jag behövde träna på. Att jag inte alls var så bra på det som jag trodde.
För mig handlade det nog om att få släppa taget och låta en kvinnas mer känsliga och mjuka sätt leda mig. Det är fortfarande något jag uppskattar mycket och det och det finns säkert fler anledningar till att jag uppskattar det.
Det som jag minns mest från den där dagen när jag testade queer-tango på Kvinnofolkhögskolan är att jag var väldigt rädd innan, men att den rädslan snabbt släppte när jag möttes av ett väldigt naturligt inkluderande. 
Även om jag var klädd som kvinna så såg jag mig som enda man bland 10-15 kvinnor. Men de bemötte mig som om jag var kvinna utan några som helst dömanden. Den värmen och den naturliga självklarheten jag möttes av berörde mig. Att få vara i vad jag som såg som kvinnornas egna högborg och bli helt naturligt mottagen ger mig fortfarande en känsla av värme och respekt när jag minns tillbaka. 
Jag känner också en förundran över det mod jag visade genom att våga gå dit. Idag känns det inte lika självklart. Men kanske beror det på att jag idag inte känner mig lika motiverad att klä mig som kvinna. Det känns som att resan är gjord och jag fick det jag behövde.
När jag utforskat att klä mig som kvinna en tid så kände jag till slut att jag inte nådde så långt som jag trodde att jag skulle. Jag kände mig inte så kvinnlig som jag trodde att jag skulle göra. Hur långt hår och hur långa naglar jag än hade så kände jag mig inte lika kvinnlig som de kvinnor jag mötte. De var kvinnligare än mig även utan långt hår och långa naglar. 
Det är ju inte där kvinnligheten sitter men för mig var det ett sätt att utrycka det. Långa målade naglar och en peruk med långt lockigt hår var för mig en kvinnlig symbol och det väckte tydliga känslor i mig. Det gör det även idag när min sambo målar sina naglar och när jag får pilla i hennes långa hår. Jag har nog lite fetisch för en del kvinnliga attiraljer som höga klackar, långa naglar och långt hår. Men idag uppskattar jag dem mer på en kvinna än på mig själv även om det var väldigt värdefullt att prova.
Vårt sätt att söka en identitet fascinerar mig. Att vilja uttrycka den och att benämna den. Att placera oss i fack och att placera andra i fack. Att sortera så att man vet vad som är vad och vem som är vem.