När kände du lycka senast?

Det är en vågad fråga tycker jag och kan uppfattas som jobbig, obekväm och rent av oförskämd.

För en annan kan svaret känns lätt och komma snabbt.

Jag tror inte att lycka är ett tillstånd att ständigt sträva efter precis som jag lärt mig att perfektion inte är det. Ändå kan jag se att jag ofta lockas av vägar mot lycka precis som jag lockas av att uppnå det perfekta.

Det blir som trampa gasen i botten när det är halt väglag. Jag tappat kontrollen och kan hamna varsomhelst.