Jag har litat på och haft förtroende för människor flera gånger som inte lett till det jag önskade eller de förmedlade. Det har påverkat min tillit både till andra och till mig själv. Men jag kan också se att det blir som det ska och att jag får lärdomar.

Hur vet vi vem vi kan lita på? Hur vet vi något överhuvudtaget?

Det HÄR är ett intressant ämne tycker jag och som jag går igång rejält på. Min upplevelse är att det finns ett vetande, en intelligens – som är universiell. Det finns något i bakgrunden som pågår och när jag stillar mig så kommer jag i kontakt med det och plötsligt kan jag veta något mitt mentala jag inte tror på.
Till exempel igår skulle jag på yoga kl 14. På förmiddagen bytte jag däck och hann precis bli klar så att jag hann rusa till yogan. Det är 2 mil att köra dit och när jag skulle åka så kändes det som att det vore bra att jag kollade mailen innan jag åkte. Men jag tänkte att det nog inte behövs. Vad som kom var tanke och känsla här är jag inte helt säker på men såhär upplevde jag det.
När jag åkt så fick min sambo känslan av att yogan var inställd. När jag kom fram så upptäckte jag att den var det. När jag skulle åka så kände jag inte riktigt för det trots att jag sett fram emot det i 2 veckor.

Sånt här händer mig ofta och jag är inte ensam har jag förstått. Min bok Striptease innehåller många såna berättelser som är mer dramatiska.
Mitt mentala vetande om världen handlar mer om mig än om världen. Som Björn Natthiko Lindeblad diskret skrivit på utsidorna av sin bok “Jag kan ha fel”
“Världen är inte som den är.
Den är som du är.”

För att verkligen se och höra världen behöver vi vara stilla och tysta. När vi förlorar kontakten med stillheten och tystnaden inom oss så förlorar vi oss i världen. Det är en mycket obehaglig upplevelse. Men den går att dränka i tv, sociala medier, godis, alkohol, sex, droger, prylar etc
När vi ger bort allt vi har och äger och avsäger oss begär så kan vi få en glimt av världen. Sedan kan vi uppskatta världen för det den är. För det är en fantastisk värld vi lever i och ett otroligt bra land vi bor i. Att 10 procent av befolkningen på 10 milj människor äter medicin för att de mår dåligt är ologiskt. Att 80 procent inte är engagerade på jobbet är vansinne.
Corona vänder upp och ner på allt, det behövs. Men det kan göra ont. Det behöver göra ont för att vi skall göra förändring.

När vi möter andra så är det vi ser en spegelbild av oss själva sägs det. Om vi tror gott om andra så kanske det är för att vi ser det goda i andra eller applicerar det goda vi ser i oss själva på andra. Hur som…det tyder på ett gott perspektiv, även om det kan te sig skadligt ibland.

“Om någon tar din rock. Ge honom också din tröja.”
Det finns en poäng i det. Samtidigt som man inte skall låta sig bli överkörd. Integritet är viktigt. Här upplever jag att vetandet kommer in igen. Inte det mentala för det jag beskrev nu kan jag inte ens förstå själv.
Hur vet man när man skall vända andra kinden till och hur vet man när man skall säga ifrån?

Oh, vad spännande frågor.
Önskar dig en fin vecka! 🌟❤️