Hur finner man lyckan?

Jag fann inte lyckan i en större båt
eller i ett större hus

Inte heller i en snabbare bil…
eller en längre resa
eller en nyare telefon
i ännu en kurs
eller 
i mötet med andra

Jag sökte lyckan men fann den inte
Jag lämnade mig själv för att söka lyckan
Men lyckan fanns inte där jag letade

 

Jag finner inte lyckan när jag söker den
Den kommer till mig när jag är kvar

 

Lyckan är där jag är
Den har alltid varit där
Det var inte den som lämnade mig
Det var jag som lämnade den
Det var jag som lämnade mig

När jag känner mina egna andetag
känner mitt hjärta slå
känner livet vibrera i min kropp
känner den förunderliga kraft som håller mig vid liv
känner insidan av min kropp
känner min själ
känner solens strålar mot min hud
känner en blommas doft
känner smaken av färska bär
hör en fågel sjunga
hör vågorna smeka klipporna
ser björken vaja i vinden
ser rådjuret beta i gläntan
upplever tystnaden mellan mina tankar

Då finner jag lyckan

Jag är tillbaka
Jag ger plats för lyckan igen
Lyckan som finns inom mig
Den är närmare än jag tror
Den är redan här
Där jag är

När jag tar med mig lyckan till någon annan
När jag tar med mig lyckan på en resa
eller 
till min båt
ut i naturen
ut i livet

Då upplever jag det som finns utanför mig mycket mer
Jag bidrar då med lycka till min omgivning
Jag sprider lyckan omkring mig
Jag får ta del av omgivningens lycka och den får ta del av min
Jag får ta del av livet och världen och den får ta del av mig

Jag är lyckan
Lyckan är jag

Utbrändhet behövs

Jag märker hur jag tenderar att köra sönder mig om och om igen. Hur jag tenderar att överbelasta mig och skapa stress i mig. Det visar sig genom att jag vaknar på natten och har svårt för att somna om. Tankarna far omkring i huvudet och jag finner inte ro. Det är inte lätt att fungera då. På dagarna blir jag trött. Sover jag en stund på dagen så lättar det men sedan kommer tröttheten igen.
Överlag blir jag instabil. 
Jag blir som en bilmotor som plötsligt går på höga varv av sig själv för att sedan inte varva upp alls även om man trycker gasen i botten. Om det skulle hända med min bil så skulle jag köra in den på verkstaden. Men när det händer med min kropp och min hjärna, vad gör jag då?
Jag kör på ett tag till och hoppas att det löser sig.

Förra året lärde jag mig att utbrändhet finns som diagnos i Sverige men inte i övriga Europa. En undersökning från 2014 pekar på att svenskar är de i Europa som känner sig mest stressade. Ofta på grund av en upplevd tidsbrist. Jag känner igen mig i det. Det är så mycket jag vill eller tycker att jag ska. Men när jag ska för mycket, så slutar det med att jag längre kan. Fast jag fortsätter tycka att jag ska. Det blir inte hållbart. Det blir utbränt.
Trots att jag är medveten om detta så tycks jag fortsätta bränna ut mig. Men vem är ”jag” och vem är ”mig”?
Vem är det som ska?
Det tycks vara samma ”jag” som det som vill.
Men det ”jag” som senare inte längre kan, det känns aningen större.
Kan det vara så att det är egot i mig som vill och ska?
Kan det vara så att jag bränner ut mig för att jag ska bränna sönder egot?
För mig är egot en biprodukt av mitt mind. Mitt mind ser jag som min hjärna i arbete, min tankevärld. Den världen som jag skapar med mina tankar och som jag tillbringar stor del av mitt liv i. 
I den så är jag någon. Denna någon kallar jag egot. Men tankevärlden är inte den riktiga världen. Ändå är det i tankevärlden som jag tillbringar större delen av mitt liv verkar det som. Det känns skrämmande. 
Vore det inte bättre att leva i den riktiga världen?
Men vad är den riktiga världen?
Som jag ser det just nu så finns det en tankevärld, en fysisk värld och en energi-värld. Kanske finns det fler världar. 
Den fysiska världen har jag nog levt i under hela mitt liv och tankevärlden sedan jag var några år gammal då jag blev medveten om mina tankar. 
Men energivärlden har jag inte tidigare upplevt medvetet. Kanske upplevde jag den omedvetet under de första åren av mitt liv innan jag blev medveten om mina tankar. 
Första gången jag upplevde den medvetet var sommaren 2011 när jag blev genomgick en behandling som kallas dearmorering. Det går ut på att släppa på djupt liggande spänningar. 
Spänningar sägs vara lagrade känslor och genom att släppa på dem så jag jag släppa på det bagage jag bär omkring på. Det är inte så lätt att röra sig med en massa spänningar, lagrade känslor och historia lagrad i min kropp. Det begränsar mig. Jag vill inte vara begränsad.

När jag läser om atomers uppbyggnad, om kvantfysik och forskning så ter det sig allt mer som att den värld jag lever i inte är den värld jag trodde.
Det verkar som att början av mitt liv handlade mest om den fysiska världen. Sedan verkar jag ha blivit allt mer medveten om tankevärlden. I takt med att min tankevärld vuxit så har jag levt mindre i den fysiska världen. Energivärlden tror jag idag funnits med mig i bakgrunden hela tiden men jag har inte upplevt den, förrän sommaren 2011. 
Sedan dess så gör energi-världen sig påmind allt mer. Den blir allt mer påtaglig och jag finner allt oftare att det jag inte kan förklara med tankar eller fysiska upplevelser kan jag förklara med skeenden och händelser i energivärlden.
När jag bränner ut mig så är det något som går sönder. Jag tror att det är bilden av mig själv i tankevärlden som går sönder först. Det blir mycket aktivitet i tankevärlden och tankarna krockar med varandra och det uppstår konflikter. När jag på natten ligger och ältar tankar om och om igen och inte kan sova så känns det som att jag gått vilse. Vilse i mitt eget mind. Jag blir helt förlorad i mitt mind och livet blir rörigt och obalanserat. När jag däremot stillar mig och känner in energivärlden så uppstår en klarhet. Det kan ta tid innan tillräckligt med stillhet infinner sig men när den gör det så klarnar röran. Kanske är det mitt undermedvetna som då kan finna kopplingar som mitt medvetna inte lyckats med. 
Vid REM-sömn så drömmer vi och då kan det uppstå nya samband i hjärnan som vi inte funnit förut. Många stora upptäckter eller konstnärliga verk tycks ha uppstått i drömmar. Till exempel periodiska systemet, experiment som ledde till upptäckten av synapser i hjärnan, musik som ”I can´t get no satisfaction” (Rolling Stones), ”Yesterday” och ”Let it be” (Beatles). 
Det verkar som att när vi får kontakt med stillheten och tystnaden inom oss så träder en annan skapande intelligens fram. När vi låter stillheten tala så kan vi finna det vi söker eller något ännu större. Eckhart Tolle säger i boken Stillness speaks:
When you loose contact with stillness. You loose yourself in the world.
Jag har gått vilse.
Varför går jag vilse?
För att jag ska kunna hitta hem.
I den fysiska värld vi skapat och som jag tillbringat så mycket tid i så fann jag inte mig själv. Jag fann inte lyckan, jag fann inte det jag sökte.
I den tankevärld som jag medvetet och omedvetet flydde till så fann jag inte mig själv. Jag fann inte lyckan, jag fann inte det jag sökte.
I energivärlden så finner jag något annat. Jag vet inte vad det är.
Men det tycks vara jag.
Det är större än jag tror. Det är större än jag anar. Det är oförstörbart. Det är föränderligt. Det är obegränsat. Det är jag.
Det är därför jag behöver bränna ut mig, för att finna mig själv. För att hitta hem igen. Hem till det jag är. När jag känner det så finner jag ro.
Jag kan inte peka på det för det finns inte i den fysiska världen.
Jag kan inte beskriva det för det finns inte i tankevärlden.
Men jag kan uppleva det, för det finns i energivärlden.
Detta ger mig inre ro. Jag känner att jag finns. Att jag finns räcker. Jag räcker till för att jag finns till.
I det kan jag vila. I det kan jag finna ro

Intervjuad i Kungsbacka-Posten

Nyligen blev jag intervjuad av lokaltidningen Kungsbacka-Posten. De ville göra en artikel om människor som börjar studera pga Corona-krisen. Antalet sökande till utbildningar har ökat kraftigt och jag tror att det rätta sättet att ta sig ur en kris är att satsa.

För att komma upp för en backe behöver man gasa och inte bromsa. Det kan vara tungt, jobbigt och kännas ändlöst när backen aldrig tycks ta slut eller det kommer nya backkrön hela tiden. Men är man ihärdig och bestämt så brukar det löna sig. Det vänder förr eller senare.

Förra veckan tog sommarjobbet slut och nu väntar jag på besked om när test och utvärdering inför en eventuell utbildning. Jag har sökt in till en utbildning som lastbilsförare och tänker mig att det är ett bra yrke i framtiden. Det är också ett bra komplement till det jag gör idag när det inte går att hålla föreläsningar och workshops. Jag önskar köra fjärrbil och kan jobba som timvikarie. Det ger mig också möjlighet att reflektera, lyssna på ljudböcker och se nya miljöer.

Jag trivs väldigt bra på landet där jag bor och har jobbat mycket i Göteborg som jag fortsatt pendla till senaste året. Men nu vill jag ha förändring. Jag är trött på storstäder och flängande till jobb i stan varje dag.

När jag tävlade i bowling så spelade jag ofta som bäst när det var bortamatcher eller tävlingar på annan ort. Jag älskade att byta miljö och vara helt fokuserad på den resan. Bodde gärna litet, precis som jag senare gjort i båten och håller det enkelt. Precis så tänker jag mig att detta kan bli med.

Jag sökte även in till lokförareutbildning men missade testet. Har sovit för lite under sommaren så min hjärna har inte fungerar optimalt. Håller på att vila upp mig.

 

Ha en underbar dag!

Johan

www.johanarnkil.com

 

Johan Arnkil i Kungsbacka-Posten

Nycklar till inre och yttre mål

Jag ser att en stor majoritet av alla människor, inklusive mig själv,  lägger otroligt mycket tid på sånt som inte är viktigt.

Det är standard i vårt samhälle att jobba 40 timmar i veckan på en anställning för att försörja sig och många upplever att de inte har tid till det de verkligen vill. Om de ens vet vad de vill. Jobbar man för sin försörjning länge så är det lätt att glömma bort sin passion och sina drömmar.  Jag tror att vi förses med drömmar för att förverkliga dem och jag tror att vi också förses med medlen att göra just det. Det betyder dock inte att det kommer vara lätt för vi är här för att växa och då behöver vi utmanas.

Sverige är ett fantastiskt land och en av världens bästa platser att leva på. Ändå är det 10 procent av befolkningen som äter medicin för att de mår psykiskt dåligt, en majoritet av de som arbetar känner inte engagemang på jobbet och ser  fram emot helg, semester och pension, då de skall göra det de egentligen vill.

Det är att leva baklänges. Många kommer inte ens till den dagen då de kan göra vad de vill och när de väl har tid så saknas energi och ork. Kroppen är slut och trasig efter ett hårt arbetsliv och en del dör på målsnöret. Jag känner till ett flertal och hörde talas om en till igår.

Det är dags att göra det vi vill, följa vår innersta längtat och göra det NU.

Det var därför jag släppte boken Striptease – En naken berättelse om att ömsa skinn i vintras. Här delar jag med mig av första kapitlet i boken som handlar om att göra det man faktiskt vill:

 

 

“VAD VILL DU?

29 APRIL 2016
När jag åker bil eller ligger hemma och vilar så lyssnar jag ofta på ljudböcker. Just nu lyssnar jag på ”Think and grow rich” (Tänk rätt och bli framgångsrik) som är skriven av Napoleon Hill 1937. Den bygger på 20 års research av Amerikas 500 mest framgångsrika människor. Mestadels är det män men också en del kvinnor såsom Wallis Simpson (hustru till den tidigare Edvard VIII av Storbritannien som avsade sig tronen för kärleken till henne).
Boken tar upp faktorer för att bli framgångsrik och det behöver inte handla om pengar. Den är såld i över 100 miljoner exemplar och principerna gäller än idag. Hill menar att om man frågar 100 personer om vad de vill, så är det 98 som svarar att de inte vet. Att veta vad man vill i livet är en av de essentiella faktorerna för att nå framgång oavsett om det handlar om pengar, kärlek, idrott eller något annat. Jag visste till exempel en gång i tiden att jag ville bli bäst i världen i bowling och satsade stenhårt på det i fem år. Sedan insåg jag att något fattades för att nå hela vägen men jag visste inte vad. Jag släppte i alla fall satsningen men fortsatte spela för att det var kul. Idag bowlar jag fortfarande och denna säsong är faktiskt en av mina bästa hittills trots att jag egentligen inte tränat bowling på tio år. Jag tränar fortfarande mitt inre varje dag och det bidrar till att jag mår bra och når nya mål. När jag mår bra så blir det jag gör bra. Kanske är detta något av det viktigaste jag lärt mig av bowlingen, insikten om att jag behöver träna mitt inre regelbundet för att må bra.

När jag slutat satsa på bowlingen blev jag vilse en tid och visste inte vad jag ville med livet. Efter något år blev jag intresserad av massage. Inte för att jag ville jobba med det, men jag ville kunna få massage genom att byta med andra istället för att gå till en massör och betala för det. Jag började massera som hobby men att satsa på det i större skala kändes långt borta.
Masserandet var dock roligare än väntat och släkt och vänner tyckte om att få massage av mig. Det var ingen som var intresserad av att byta massage men de betalade mig gärna en slant och jag märkte att jag själv mådde bra av att ge massage. Att massera på heltid kändes dock för jobbigt och starta företag ville jag inte. Att bli företagare på heltid verkade rätt skrämmande.
Fram till 2014 jobbade jag inom tillverkningsindustrin på både små och stora företag. Under de åren som anställd så påmindes jag ofta om företagets visioner och mål. Flera av företagen jag jobbade på tillverkade avancerad elektronik och hade spännande visioner. Men på de stora företagen så kändes deras visioner långt bort för mig som industriarbetare. Mitt intresse handlade om vad jag själv ville och kopplingen mellan det och företagets vision var inte tydlig. Det hade nog behövts ett större intresse från arbetsgivaren av att utgå från mitt perspektiv och ha ambitionen att vi skulle mötas. Men då hade kanske både jag och många av mina kollegor bytt jobb. Det är många som inte jobbar med det vi egentligen vill, tror jag. När jag väl startade eget företag 2010 samtidigt som jag hade en anställning så gav den mig en trygghet jag älskade. Att ha en anställning på 30 timmar i veckan som försörjde mig medan jag utvecklade min hobby till ett företag var verkligen något jag älskade.

OM DU INTE GÖR DET DU ÄLSKAR SÅ ÄLSKA DET DU GÖR.
DÅ ÖKAR DU MÖJLIGHETEN ATT FÅ GÖRA DET DU ÄLSKAR.
Johan Arnkil

Kjell Enhager är en erfaren och meriterad coach som inspirerar mig mycket och jag har sett flera föreläsningar med honom. Han berättade att när han varit ute på företag och jobbat så har han frågat om de har någon vision. Det har hänt att de då inte kunnat svara på det och börjat gå igenom företagets dokumentation. En tydligt kommunicerad riktning är viktigt både för individ och organisation och det kan vara bra att anlita en coach. Jag tror på enkla och tydliga frågor och några jag ofta ställer till mig själv är: ”Vad behöver jag? Vad mår jag bäst av just nu? Vad vill jag?”
Och nu frågar jag dig.
Vad vill du?
Vet du det?

Är det fortfarande så att 98 procent av befolkningen inte vet vad de vill och att du tillhör dem?
Jag ha frågat många människor om vad de vill och det är mycket ovanligt att de kan svara på det. Det känns inte orimligt att det faktiskt är 98 procent av oss som inte vet vad vi vill.
År 2007 när jag hade hållit på med massage som hobby i några år så började jag jobba sextimmarsdagar och tvåskift. Det innebar att jag varannan vecka slutade klockan 13 och plötsligt hade en massa tid över som jag inte visste vad jag skulle göra med. Det dök då upp en tanke på att satsa på massagen fullt ut eftersom jag fått så mycket stöd och uppmuntran till att göra just det. Att ta beslut tar ofta lång tid för mig men när jag väl gjort det så ger jag 100 procent. Jag började plugga till massageterapeut, blev en av de bästa i klassen och startade företag. Verksamheten fick växa i lugn och ro och mitt mål var att utvecklas. Företagare på heltid kändes då fortfarande läskigt. Men som Kjell Enhager säger: ”Lär dig att älska läskigt”.
Från 2010 till 2014 växte min firma så pass att det började bli ohållbart att ha kvar min anställning. Mina arbetsdagar var ofta 12–16 timmar långa och jag kunde känna utbrändheten komma krypande. Det började bli lockande att säga upp mig men jag vågade inte av ekonomiska skäl. Jag bad universum om guidning och ställde under hela hösten 2013 frågan om och om igen: ”Vad ska till för att jag ska känna ekonomisk trygghet och våga säga upp mig?”
Min firma kunde då försörja mig till cirka 40 procent. Det kom in ett erbjudande som under våren 2014 kunde öka mina intäkter till firman temporärt. Det var en bra början men inte tillräckligt. Som en blixt från klar himmel, kom svaret på min stora fråga veckan före jul. Jag fick en stor summa pengar och dagen efter tog jag kontakt med min chef och sa upp mig.
Efter två månader som egenföretagare på heltid så var det mycket att göra även om inkomsterna var låga. Som Peter Watz som utbildade mig i marknadsföring sa: ”Att vara egenföretagare innebär att man får jobba precis när man vill och det är därför många vill vara det. Och det är sant, man kan välja precis vilka 16 timmar om dygnet man jobbar”.
Jag började återigen ställa frågor till mig själv: ”Vad ska till för att jag ska få in mer pengar? Vad ska till för att jag ska få in fler kunder?”
Jag såg vad jag behövde göra, och var jag behövde vara för att träffa de jag behövde träffa. Det var tydligt att jag behövde mingla och träffa människor med möjlighet att ta beslut om att köpa mina tjänster till sitt företag.
Det gick en vecka, två veckor, tre veckor. Men jag hade inte gjort någonting av det jag visste att jag behövde göra.
Jag tog ett samtal med mig själv igen: ”Men hallå Johan, du har fått precis det du ville. Du har fått möjlighet att vara egenföretagare på heltid och jobba med massage. Varför gör du inte det du behöver!?”
Jag började ställa flera frågor till mig själv men fastnade i samma mönster. Då jag frågade mig: ”Vad är det du vill egentligen!?”
Svaret som kom upp då var: ”Jag vill kunna leva på min firma.” Och då kom den magiska följdfrågan vars svar skulle komma att skrämma livet ur mig och eka i mitt huvud i flera år: ”Vad ska till för att jag ska kunna leva på min firma?”
Omedelbart kom svaret till mig. Men inte från någon logisk tanke eller från något jag tänkt ut. Det var som att en röst i mitt inre, kanske från magen eller hjärtat, sände ett budskap. Ett stort visitkort målades upp framför mina ögon där det stod coach, föreläsare och författare.
Jag blev livrädd. Här hade jag sagt upp mig för att jobba med massage och så var det inte det jag skulle. Coacha visste jag inget om och att föreläsa? Jag var livrädd för att prata inför folk. Och författare? Min svenskalärare i skolan brukade gång på gång påpeka att jag borde skriva lite längre uppsatser när jag skrev. Jag var för kortfattad. Hur skulle jag då kunna skriva en bok? Var kom detta inre svar ifrån?
Månaderna gick och maj blev en riktigt bra månad för omsättningen i firman. Sedan kom sommaren med färre bokningar men det var skönt att att ha mer tid över när det var bra väder.

Plötsligt en dag såg jag på Facebook att en bekant, Rosario Rojas, skulle komma till Göteborg under hösten och hålla en kurs i mindfulness. Hmm, det kanske skulle vara något för mig, tänkte jag. Då kom jag att tänka på Ola Schenström (grundare av Mindfulnesscenter) vars material jag använt i några år och tyckte om, han kanske också hade utbildningar? Det hade han och en hade precis börjat. Vad skulle jag välja?
Det föll till slut på Olas kurs trots att den redan hade börjat. Senare fick jag veta att Rosarios kurs blev inställd den gången. Jag gick en utbildning till mindfulness-instruktör utan att ha någon tydlig plan. Att själv hålla kurser kändes läskigt. Och då var vi där igen. ”Älska läskigt”, hörde jag Kjell viska i mitt huvud.
Mindfulness-kursen var mycket spännande och jag upplevde att meditationerna skapade fysiska förändringar i min hjärna. Vi fick ta del av studier som visade att några månaders träning i mindfulness kan förändra hjärnans struktur men om det går att känna fysiskt vet jag inte. En inre närvaro i mig blev också allt starkare ju mer jag tränade och ett inre lugn bredde ut sig. Men samtidigt kändes kursen också lite väl vetenskaplig för den andliga människa jag hade blivit.
I december 2014 fick jag via Facebook påminnelse om en annan kurs. Den verkade spännande och jag hade hört talas om den tidigare. Jag hade till och med gjort en intresseanmälan. Det resulterade i att Mia Lehndal som var kursledare ringde upp mig och berättade mer. Det var en coach-utbildning med henne och hennes man Johan Ekenberg som jag gått kurser med förut. Jag funderade hit och dit på hur jag skulle göra. Det var mycket pengar och jag var inte säker på om detta var rätt väg för mig. Men sedan läste jag kursbeskrivningen på internetsidan ”Modigt Ledarskap” och det slog an i mig direkt. Detta var precis det jag ville, trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med det. Jag frågade mig själv:

”Ska jag gå en utbildning för 10 000-tals kronor utan att veta varför?”
”Japp!”, svarade känslan i kroppen.
”Va, inte nu igen!?”, ekade det i mitt huvud.
Min kropp gav alltså ett starkt och tydligt ja och min hjärna fattade ingenting, som vanligt. Men eftersom svaret från kroppen var väldigt tydligt så följde jag det. under utbildningen så kom Johan in i kursrummet och frågade: ”Hur går det? Lär ni er något?” Jag tänkte: Jag tycker att vi gör för lite. Vi har betalat rätt mycket pengar och ska bli coacher. Då måste vi göra en massa saker så vi lär oss något. Då frågade Johan: ”Hur känns det i magen?”
Det känns fantastiskt, tänkte jag och någon svarade också det på hans fråga.
”Bra, då lär ni er något”, sa Johan och gick igen. Sedan satt vi ute i solen under de långa pauserna på Humlebäck och vilade och jag tänkte: Det är nog tur att vi inte gör mer, för det hade jag inte orkat.
Under samma period dök en till möjlighet upp att utveckla min verksamhet. Först sa jag nej för att jag inte hade tid. Men efter ett tag såg jag att det följde en röd tråd av händelser sedan jag blev egenföretagare på heltid 2014. Projektet erbjöd mig en möjlighet att jobba i team och hålla föreläsningar. Nu såg jag varför jag skulle bli coach, föreläsare och författare. Jag såg en tydlig väg och en tydlig mening.
Idag är jag utbildad coach, jag håller föreläsningar och nu sitter jag hemma i min stora svarta soffa och skriver. Ett citat från Winston Churchill dyker upp i mitt huvud:

NOW THIS IS NOT THE END. IT IS NOT EVEN THE BEGINNING OF THE END. BUT IT IS, PERHAPS, THE END OF THE BEGINNING.

Jag ser vikten av att fråga sig vad man vill och känna efter. Vad vill du?
En så enkel men oerhört grundläggande fråga. Jag har perioder i mitt liv fått olika svar på den frågan och jag ser att det ofta beror på hur djupt jag gräver. Som coach älskar jag att ställa frågor och komma fram till de inre önskningar vi bär inom oss men som vi ännu inte har gett näring.

OUR DEEPEST FEAR IS NOT THAT WE ARE INADEQUATE.
OUR DEEPEST FEAR IS THAT WE ARE POWERFUL
BEYOND MEASURE.
Marianne Williamsson

Vad kan vi åstadkomma om vi följer det vi vill och vågar vara i vår kraft?
Jag tror att Gud, livet, universum eller vad man vill kalla den kraft som skapat oss, vill att vi ska just det.
I en ledarskapsutbildning jag gick förra året fick jag höra ett tal med Steve Jobs. Jag har efteråt sett det på Youtube om och om igen och det har kallats för ett av de bästa tal som någonsin har hållits. Jag tycker det är episkt och det får mig att rysa. Det finns flera klipp med samma tal och det har över 30 miljoner visningar. Sök på Steve Jobs – Stanford Commencement Speech på Youtube. Titta på det och gör det gärna flera gånger.

Så, vad vill du?”

 

Johan Arnkil
Kontakt:
www.johanarnkil.com

Besök hos patient med Covid-19

Besök hos patient med Covid-19

Igår var sista dagen på mitt sommarjobb på Hjälpmedelcentralen i Mölndal.

När min massageverksamhet (som fortfarande stod för huvuddelen av mina inkomster) rasade med 90 procent på två dagar i början av maj så fick jag söka en anställning igen. Föreläsandet och workshops låg på is sedan februari men massagen hade fortsatt dra in pengar ett par månader till innan Corona-hysterin satte stopp för den med.
Ja, jag kallar det för hysteri för det är vad jag ser. Även denna dag när jag besökte ett hem i skärgården där en äldre varit sjuk några dagar med feber och dess livspartner legat i respirator i 1,5 månad så stärktes min upplevelse av att det är en hysteri kring det som sker nu. Så tyckte även dessa människor som drabbats hårt men nu är på bättringsvägen till slut.

Jag har troligen själv haft viruset och det var tydligt att det är oerhört aggressivt och att min kropp inte är van vid det så den behövde hjälp att försvara sig mot det. Jag fick en mycket lindrig variant och så även min sambo. Det är vi tacksamma för.

Det blev ett fint samtal om livet denna dag med en människa som levt hela sitt liv vid havet. Jag är otroligt tacksam för denna sommar även om jag jobbat hela sommaren. Att möta människor som är i livets slutskede och få hjälpa dem till en bättre livskvalitet har verkligen känts meningsfullt och jag har fått se hur mycket stöd vi har i Sverige för människor vars hälsa sviktar. Jag har också fått se hur en stor vårdapparat inte fungerar perfekt och hur engagerade människor håller verksamheten uppe. Samtidigt finns det delar där engagemanget är mindre och enskilda utan anhöriga som får leva ett liv vars värdighet jag ifrågasätter. Det har blivit tydligt för mig att det är otroligt viktigt att ha ett nätverk av vänner och familj (biologisk eller inte) när man behöver hjälp och att vi alla en dag kommer att behöva det.

Jag vill gärna klara mig på egen hand och ber inte alltid om hjälp när jag egentligen behöver det. Men någon dag kommer vi alla att behöva det så att träna på att be om hjälp är bra. Människor vill verkligen hjälpa till när man väl ber om det. Det har visat sig tydligt i år, och om inte förr så kommer vi behöva hjälp på den sista resan i vårt liv. För till kyrkogården tar man sig inte på egen hand.

Vad behöver du hjälp med med idag?

Vad kan du hjälpa någon annan med idag?

 

Hur gör du för att skapa tid för reflektion

En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet.

 

Jag har haft en intensiv somnar men nu blir det lugnare ett tag och tid att landa och kontrollera karta och kompass.

 

Om man inte vet vart man vill just nu, vad man behöver och vart man är på väg så är det ingen idé att fortsätta. Reflektion är en absolut nödvändighet och något man behöver boka in regelbundet.

Jag har själv missat det en del under sommaren. Jag är inte perfekt utan gör ständigt misstag, men det är då jag också lär mig massor.

 

Dagens lunch är en av de bästa jag haft denna sommar.

4 nycklar för att skapa dina drömmar med hjälp av ditt undermedvetna

Har du någon gång önskat något men inte fått det? Har du rent av fått motsatsen?
När vi ber om något eller önskar förändring i livet så finns det flera viktiga nycklar för att vi verkligen skall uppnå det vi vill. Det är de nycklarna som är skillnaden som gör skillnaden och är anledningen till att en del lyckas om och om igen medan en del aldrig gör det.

1. Kliv ur det förflutna

Det går inte att skapa något nytt medan vår kropp är kvar i det förflutna. Det talas ibland om att det är viktigt att tänka positivt men det stämmer bara om man redan är positiv. Om man till exempel är bitter, ångerfull, sorgsen eller arg så kommer positiva tankar inte att ha någon effekt. Det är känslan i kroppen som är avgörande och om man inte verkligen tror på de nya tankarna kommer förändringar inte att ske. Hur kliver man då ur det förflutna och de gamla känslorna?

Genom att uppleva de känslor man kommer att uppleva när man nått sitt mål. Gör det gärna direkt på morgonen när du vaknar. Om du till exempel drömmer om ett visst yrke eller rank så behöver du bli den personen du kommer att vara när du nått ditt mål. Du behöver känna de känslorna redan innan och agera som att du redan är där. Meditera en stund på morgonen. Se, känn och hör dig själv uppleva att det du vill ska bli verklighet redan är det. Gör det så detaljerat som möjligt. Dagdröm som ett barn så att du är fullständigt förtrollad av din dröm. Det behöver vara så starkt att när du reser dig upp så känner du dig som en annan människa. Som att du varit på bio och sett din framtid i 3D och blivit fullständigt ett med upplevelsen.

För att förstärka upplevelsen ytterligare kan du under några minuter långsamt på inandning föreställa dig att du drar upp energi från perineum upp genom ryggraden och upp till toppen av hjässan. Som att du suger upp energi genom ett sugrör när du andas in. När du når toppen av huvudet så håller du andan några sekunder och spänner musklerna i perineum, nedre magen och anus. Detta gör att energi som kan vara stagnerad i dina tre nedre chakran dras upp. Det bidrar till att frigöra negativa känslor som kan ha fastnat i kroppen och gör dig friare. Dessutom pressas vätskan i ryggmärgen upp emot tallkottkörteln som är ett urminnes tider.

2. Var koherent i hjärta och hjärna

För att uppleva inre harmoni kan du skapa koherens i ditt hjärta och i din hjärna. Koherens i hjärtat innebär att din hjärtrytmvariation är lägre och din HRV-kurva jämnare. Det innebär att skillnaderna i längd på pauserna mellan dina hjärtslag är mindre. Hur uppnår man det?

Genom att andas in och ut genom hjärtat. Ungefär fem sekunders inandning och fem sekunders utandning. När du känner ett lugn inträda i kroppen så tänk på sånt du känner stor tacksamhet för i livet. Tänk även på det du älskar. Det kan vara saker som din egen kropp och dess möjligheter, relationer, miljöer, upplevelser, fysiska ting med mera. Låt detta bli så starkt som möjligt. Påminn dig själv sedan många gånger om dagen om saker du är tacksam för och kommer tankar av irritation, ilska, bitterhet, avund eller liknande så låt dem passera genom dig. Bli en moln av tacksamhet och kärlek där negativa tankar inte får fäste.

3. Var i nuet

Genom att vara närvarande i nuet och inte tänka på framtiden eller dåtiden så blir du mer öppen för synkronicitet. Du får lättare att följa din intuition och kan ta beslut på magkänsla. Du blir mindre dömande och friare. Praktisera gärna mindfulness och ta pauser regelbundet för att lugna hjärnans tempo. När vi sover så är hjärnans frekvens på delta eller theta nivå. När vi vaknar så kliver den in i alpha, då är det ett utmärkt tillfälle att meditera, dagdrömma och skapa. Sedan när vi går mer över i vakenhet går hjärnan in i beta och befinner sig där stor del av dagen. Blir vi stressade går hjärnans frekvens upp till övre betavågor och kroppen går in i överlevnad. I det tillståndet slutar vi skapa och går in i överlevnad. Det är ett tillstånd som många människor tillbringar stor del av sitt dygn i. Det bidrar till att de blir kvar i samma livssituation och lättare blir sjuka. Kroppens fly- och fäkta-system är påkopplat och det som händer i kroppen är samma sak som hände när våra förfäder flydde från ett lejon på savannen. Med skillnaden att då tog det några sekunder eller på sin höjd några minuter innan det var över. Idag lever många på det viset hela sin vakna tid och lyckas inte varva ner på natten. ”Lite stressigt” är INTE ett normaltillstånd. Lugn och harmoni är det. Var närvarande i nuet!

4. Släpp taget

När du upplevt att dina drömmar och önskningar blivit verkliga — och när du funnit inre balans och harmoni så är hög tid, att släppa taget. Du har då gjort din del av uppdraget och blivit en sändare och mottagare av ditt önskade budskap. Det innebär att det är dags för universum att ta emot budskapet och omstrukturera sig. Det kan ta minuter, timmar, dagar eller år. Beroende på vad det är du vill skapa och hur stora förändringar det är du vill uppleva. Är du till exempel fysiskt sjuk sedan länge och det har påverkat ditt mentala tillstånd så kan det ta tid att omskapa, men det är fullt möjligt och det finns många människor som förverkligat det som i vardagligt tal ofta kallas omöjligt. Men inget är omöjligt när man är en skapare. Lever man som ett offer så blir man ett offer. Jag gjorde det själv jag under min uppväxt då jag var ensam och deprimerad. Det ledde till att jag senare försökte ta mitt eget liv. Ytterligare några år senare klev jag ur offerrollen tack vare mental träning och började må bra under längre perioder för första gången i mitt liv. Det var 1995 och jag var 25 år gammal. Jag blev då djupt fascinerad av människans förmågor och hur vi fungerar. Det har jag studerat sedan dess och är idag författare och föreläsare med fokus på medvetandeutveckling.

Bakgrund: Atomer och universum

För att förstå varför det är så viktigt att fokusera på energi och känsla kan det vara nyttigt att se oss själva och universum ur ett modernt perspektiv. En människas kropp består av cirka 24 kvadriljoner (24 000 000 000 000 000 000 000 000) atomer. Om vi förstorar upp en atom (väteatom) så att atomkärnan blir stor som ett äpple så blir elektronen stor som ett saltkorn. Mellan detta äpple och saltkorn är det två kilometer.

Låt den bilden sjunka in en stund.

Det är såhär vi ser ut på insidan. Detta är vad vi består av. Ett utrymme, som är fullt av energi.

Om vi riktar vår blick uppåt mot stjärnhimlen om natten så ser vi månen. Ljuset färdas 300 000 000 meter på en sekund. Det gör att det tar cirka en sekund för det reflekterade ljuset från månen att nå jorden. Det tar cirka åtta minuter för ljuset från solen att nå jorden. Det tar drygt fyra år för ljuset från vår närmaste stjärna att nå oss och drygt två miljoner år för ljuset från vår närmaste galax att nå jorden. När vi riktar blicken mot universum så ser vi stjärnorna men det universum består av är utrymme, precis som vi.

“Om vi vill manifestera något i fysisk form så behöver vi rikta vårt fokus, vår medvetenhet mot det vi vill.”

Detta utrymme är dock inte helt tomt precis som utrymmet mellan atomerna i vår kropp inte är det. Utrymmet består av nollpunktsfältet och det består av energipartiklar. Det är små partiklar som rör sig och de gör det även i universum som är cirka -273 grader Celsius. Om man tar en kubikmeter av universum och kan utvinna energin i nollpunktsfältet i den kubikmetern, så kan man koka allt vatten på jorden.

Så mycket energi finns det i universum och så mycket energi finns det i vår kropp, om vi kan utvinna den. Atomen rör sig runt i ett moln runt kärnan i detta fält och exakt VAR i molnet atomen befinner sig beror på medvetande. Det är HÄR vårt fokus kommer in.

Om vi vill manifestera något i fysisk form så behöver vi rikta vårt fokus, vår medvetenhet mot det vi vill. Vi behöver göra det tillräckligt länge och fokuserat för att manifestationen skall kunna äga rum.

Om vi inte riktar vårt fokus medvetet utan låter oss påverkas av händelser och reagerar när någon annan människa gör något vi inte gillar eller något händer som vi inte tycker om så kommer vi att rikta vårt medvetande och fokus mot en energi av det istället. Det fungerar precis lika bra och vi får då mer av det vi inte vill ha.

Det var så jag själv skapade mer av bitterhet, oro och ångest under första halvan av mitt liv och det fungerade alldeles utmärkt. Men när jag förstod att jag kunde göra motsatsen så valde jag att göra det och göra det medvetet. Det betyder inte att jag inte kan bli stressad eller bli på dåligt humör ibland, men det betyder att jag är medveten om att det är mitt ansvar.

Min uppgift är att vara skapande, närvarande, kärleksfull och tacksam. Det är på så sätt jag medvetet skapar genom att mitt undermedvetna då verkar till min fördel.

I min ljudbok Awakening to your true potential som är en självhypnos så guidar jag lyssnaren i denna processen. Den finns på flera av de stora streamingtjänsterna, sök bara på mitt namn.

Johan Arnkil
www.johanarnkil.com

Masshypnos

Jag började jobba 6 timmars dagar 2007 och det ledde till att jag startade företag för att jag fick tid och energi över till det.
Denna sommar har Corona lett till att jag återigen jobbat 40 timmars vecka på en anställning för första gången på 14 år och blivit ännu mer övertygad om att det tillhör historien.
Som företagare har jag jobbat betydligt mer än 40 timmar i veckan och älskat det, men då jobbar jag åt mig själv och väljer vad jag gör och när. När jag då kopplar av och inte jobbar, är just då jag dessutom får som mest gjort. För jag gör det i ansträngningslöshet och i kärlek.
Samma med skrivandet, när jag inte skriver – skriver jag mina bästa texter.
Överlag tycks det vara så med skapande och kreativitet, den föds i ansträngningslöshet. Att kämpa och driva på för att bygga stora verksamheter tillhör en omedveten värld, en värld vi håller på att kliva ur. I en medveten värld så skapar vi i ansträngningslöshet som de gudomliga skapare vi människor är. Som jag ser det lever vi i en tid då vi skiftar från överlevnad till meningsfullhet och Corona har kommit som en turbo i den processen. När tempot i processen höjs så gäller det att släppa taget om det gamla och åka med, annars blir det en resa med motstånd och risk att trilla av. Det har jag själv fått erfara denna sommar då jag haft brist i tillit.
Det talas om Corona högt och lågt nu men det är inte Corona som är vårt problem. Corona har kommit som en pekpinne och pekar på de problem vi redan hade som vi blundat för. Jag har själv undrat över hur vi skall kunna ställa om och leva hållbart och hinna göra det innan det är för sent. Jag började tvivla på att det var möjligt även om den tekniska utvecklingens hastighet slår nya rekord. Men tack vare Corona tvivlar jag inte längre. När vi människor enas om samma sak så kan vi skapa vad som helst, väldigt fort.
Utmaningen ligger just i att enas och att göra det i medvetenhet. Som det ser ut nu så är bekämpandet av Corona mest en masshypnos och även om många saker vi gör är rätt så gör vi det av fel skäl och pga rädsla. Rädsla kommer inte föra oss framåt i utvecklingen. Det kommer kärlek göra. Kärlek till varandra, till vår omgivning och miljön vi lever i. Kärlek till det vi egentligen är och är på väg att blomstra till, om vi bara vågar släppa det gamla.

Vad innebär det att leva tantriskt?

Detta är ett ämne vi diskuterat i Tantrapodden. www.tantrapodden.se

Att leva tantriskt är för mig att vara närvarande och lyssna på kroppen och min inre röst. Det innebär också att känna in andra och omgivningen och leva i samklang med den och vara servande.

Denna sommar har varit jag verkligen inte levt så då jag jobbat 40 timmar i veckan som sängchaufför på Hjälpmedelscentralen och fortsatt driva mitt företag. Men det har funnits stor meningsfullhet i det jag gjort och verkligen mycket servande. Sommarjobbet har också gett mig erfarenheter och insikter som jag värderar mycket högt men det ska bli skönt att få mer tid till skrivande snart igen och till mig själv och min sambo.

Det verkar som många fått mer tid över senaste halvåret och uppskattar det. Jag hoppas att vi kollektivt omvärderar förhållandet mellan tid och pengar och att 6 timmars arbetsdag blir mer accepterat och betydligt vanligare. Ett alternativ är 4 dagars veckor vilket testats med stor framgång i Japan.

Intresset för Tantra hoppas jag också fortsätter öka även om kursverksamhet med intimitet blivit knepigare. Att börja hålla större avstånd permanent hoppas jag inte att vi gör men tyvärr tror jag att denna tid satt mentala spår för lång tid framöver oavsett kommande utveckling. Det är klart att vi ska vara måna om varandra men jag hoppas att det inte innebär att fysisk kontakt och beröring blir ovanligt på arbetsplatser och i socialt umgänge.

Vill man mötas tantriskt utan beröring och på avstånd så kan man stanna upp och se varandra i ögonen och andas i samma takt tillsammans. Det är oerhört kraftfullt och något vi kan göra med vem som helst egentligen. Ett sätt att känna in var man är just nu och var motparten är.

Närvaro slår verkligen allt och för mig handlar “att leva tantriskt” om närvaro mer än något annat.

 

Hur närvarande är du just nu?

Hur kan du bli mer närvarande i denna stund?

Vad kan du njuta av just nu?

 

Njutning är alltid i nuet.

 

Till startsidan