Igår var sista dagen på mitt sommarjobb på Hjälpmedelcentralen i Mölndal.

När min massageverksamhet (som fortfarande stod för huvuddelen av mina inkomster) rasade med 90 procent på två dagar i början av maj så fick jag söka en anställning igen. Föreläsandet och workshops låg på is sedan februari men massagen hade fortsatt dra in pengar ett par månader till innan Corona-hysterin satte stopp för den med.
Ja, jag kallar det för hysteri för det är vad jag ser. Även denna dag när jag besökte ett hem i skärgården där en äldre varit sjuk några dagar med feber och dess livspartner legat i respirator i 1,5 månad så stärktes min upplevelse av att det är en hysteri kring det som sker nu. Så tyckte även dessa människor som drabbats hårt men nu är på bättringsvägen till slut.

Jag har troligen själv haft viruset och det var tydligt att det är oerhört aggressivt och att min kropp inte är van vid det så den behövde hjälp att försvara sig mot det. Jag fick en mycket lindrig variant och så även min sambo. Det är vi tacksamma för.

Det blev ett fint samtal om livet denna dag med en människa som levt hela sitt liv vid havet. Jag är otroligt tacksam för denna sommar även om jag jobbat hela sommaren. Att möta människor som är i livets slutskede och få hjälpa dem till en bättre livskvalitet har verkligen känts meningsfullt och jag har fått se hur mycket stöd vi har i Sverige för människor vars hälsa sviktar. Jag har också fått se hur en stor vårdapparat inte fungerar perfekt och hur engagerade människor håller verksamheten uppe. Samtidigt finns det delar där engagemanget är mindre och enskilda utan anhöriga som får leva ett liv vars värdighet jag ifrågasätter. Det har blivit tydligt för mig att det är otroligt viktigt att ha ett nätverk av vänner och familj (biologisk eller inte) när man behöver hjälp och att vi alla en dag kommer att behöva det.

Jag vill gärna klara mig på egen hand och ber inte alltid om hjälp när jag egentligen behöver det. Men någon dag kommer vi alla att behöva det så att träna på att be om hjälp är bra. Människor vill verkligen hjälpa till när man väl ber om det. Det har visat sig tydligt i år, och om inte förr så kommer vi behöva hjälp på den sista resan i vårt liv. För till kyrkogården tar man sig inte på egen hand.

Vad behöver du hjälp med med idag?

Vad kan du hjälpa någon annan med idag?