Min lärare i Mindfulness (Ola Schenström överläkare och grundare av Mindfulnesscenter) sade att ”vår fysiologi är inte olik lejonets.” 
Ett lejon tillbringar 22 timmar av dygnet åt att sova och vara social.
Jag har nog aldrig riktigt förstått vad det innebär att min fysiologi är likt ett lejons. Jag är ju skorpion dessutom. 
Skämt åsido, jag tror att jag på sistone har börjat förstå vad Ola faktiskt menar. 
När jag fortsätter att läsa om evolutionen, hur vi levt som jägare och samlare i Afrika, hur lejon lever och hur vår hjärna fungerar så får jag en aha-upplevelse. 
De folk som fortfarande lever som jägare och samlare ägnar 2-3 timmar om dagen åt att jaga. De lever i grupper och är mycket sociala. 
Lejon ägnar två timmar om dagen åt att jaga.
Det verkar som att vi levt så sida vid sida i 10 000-tals år och att stress varit de två minuterna då vi slagits eller varit jagade av ett lejon eller annat rovdjur innan det var över. Stress har inte varit inte de 8 timmar vi jobbat eller de 24 timmar vi oroat oss för ekonomin. 

Idag på 2000-talet så finns det många människor som känner sig olyckliga och inte är nöjda med livet. Vi tycks sträva efter lycka. Men där på savannen bland lejon och andra faror så handlade livet inte om att vara lycklig. Det handlade om att överleva. 
Vår hjärna anpassades genom evolutionen för överlevnad under 10 000-tals år. Den är inställd på att vi ska överleva och fortplanta oss så att vi kan leva vidare. Egenskaper som inte gynnade detta sorterades bort. Om man var lite orolig av sig och var ständigt uppmärksam på sin omgivning och reagerade vid minsta lilla ljud eller rörelse så innebar det att man hade större chans att överleva. Om man låg i gräset med ett grässtrå i munnen och sjöng Hakuna matata medan man räknade moln, så minskade möjligheten att finna mat och nya marker. Dessutom ökade risken för att det där molnet man kikade på istället byttes ut mot ett lejons ansikte. Idag när man har svårt att koncentrera sig och lätt blir störd så sägs det istället att man är sjuk och att det är ett icke gynnsamt beteende.
När jag ser på våra två unga katter hemma som leker, busar, spinner, umgås och äter så ser jag två små lejon. Det ter sig väldigt tydligt att de har ägnat sina första fyra månader i livet åt att träna för överlevnad, och som de har tränat.
De har brottats, bits, klöst, jagat, ätit, vuxit och sovit. 
Men de blir alltmer tillgivna och stryker sig mot oss, spinner och vill ha närhet. När deras mamma flyttade så flyttade de fokuset de hade på henne, över till oss. Vi fyra, jag min sambo och hennes två barn, blev deras mammor. 
Katter har en väldigt god förmåga att fortplanta sig och idag behöver vi begränsa den genom att kastrera dem. Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige och på grund av deras låga status så är det många som föds mer eller mindre vilda och inte får den omsorg de behöver. Att leva i det vilda är ett ett tufft liv, det verkar gälla många djur och har även så varit för människan.