Jag har ibland sett program och läst artiklar om att forskare försöker lösa cancerns gåta och att framsteg görs. Antalet cancerfall som botas ökar samtidigt som cancer blir allt vanligare och år 2050 beräknas hälften av befolkningen få cancer.
Känner du liksom jag, någon som fått cancer?

Kanske är det du själv?

Känner du någon som dött eller någon som blivit botad?

Känner du någon som fått diagnosen cancer och som läkarna sagt sig inte kunnat bota utan gett patienten besked om att den har några månader kvar att leva?

Känner du någon som fått ett sådant besked och blivit frisk?
Det gör jag.

Jag har dessutom vänners vänner som varit med om samma sak och jag ser två saker här som gör mig fundersam.
För det första; hur kan en människa avgöra hur framtiden kommer att bli?

Dessutom för en annan människa?

Hur kan man säga att någon har x antal månader kvar att leva och att det inte finns något man kan göra åt det?

”Ordet omöjligt kan omöjligt användas om framtiden.”
/Lars Eric Uneståhl, Professor i psykologi

Jag är sedan länge intresserad av utveckling och av att vi människor bryter nya gränser för vad som är möjligt, så jag tycker om att läsa och höra om det. Det tycks ganska vanligt ur ett historiskt perspektiv att något som betraktats som omöjligt senare faktiskt händer eller genomförs.
 Att därför förutsäga en människas liv med säkerhet skulle jag inte våga göra och jag tycker inte att någon ska göra det.
För det andra; eftersom det finns människor som fått en dödsdom i cancer och som nu lever och är friska, hur kan det hända att människor fortfarande får dödsdomar i cancer?
Det går ju inte att uttala sig med säkerhet om någons framtid när vi bevisligen haft fel förut.
Eller har jag missat något?
Dessutom, om att bota cancer är en gåta och det är en gåta hur en del överlever, borde vi inte söka svaret på cancerns gåta bland de som överlevt?
 Jag har inte hört talas om att de människorna blivit föremål för forskning.
 Eller har jag missat något?
Något som det talas mer och mer om, men ändå alldeles för lite upplever jag, är att vi omger oss mer allt fler ämnen som vi inte helt och fullt vet hur de påverkas oss. Det är inte ovanligt att ämnen senare visar sig kunna bidra till att framkalla cancer. Till exempel så rekommenderas solskyddskräm om man behöver vistas i solen med ljus hud. Men när jag läser på så verkar det som att användande av solskyddskrämer faktiskt kan öka risken för cancer. 
Åter igen, det är mycket vi inte vet med säkerhet och det vi tror oss veta idag kan mycket väl ändras.
Jag är inte läkare eller forskare och jag har inte själv haft cancer så det finns människor med betydligt mer erfarenhet och kunskap på området än mig. De skulle jag gärna vilja tala med om detta och höra deras synpunkter.
Anledningen till att jag lyfter ämnet är att jag sedan 90-talet studerat vad vi människor är kapabla till och hur vi kan bryta gränser och sätta nya rekord. Jag har bland annat en Master-utbildning i Neuro Lingvistisk Programmering och jobbar med att hjälpa människor att lösa problem genom att hjälpa dem använda sina egna dolda förmågor. De som inspirerar mig är till exempel Joe Dispenza och Bruce Lipton som forskat och brutit ny mark med sitt arbete. 
Som Joe Dispenza säger om vad hans elever skapar på hans utbildningar:
 ”Vi har sett allt!”
Med tanke på vad vi vet idag och vad vi människor skapat så känns ordet omöjligt som ett ord som blir mindre och mindre användbart. Hur vet vi ens att något är omöjligt?
 Jag skulle snarare vilja säga att allt är möjligt tills motsatsen bevisats.
Vårt språk är oerhört betydelsefullt och vad vi säger till oss själva och vad vi hör andra säga kan ha en fysisk påverkan på vår kropp. Det finns människor som fått en diagnos av en människa i uniform och sedan dött. När sedan resultaten från prover kommit efter patientens död så har provet visat att patienten var frisk.
 Så kraftfullt är ordet från en människa i uniform, det är en auktoritet.
Det finns människor som fått obotliga sjukdomar men som bestämt sig för att de är friska och tänker förbli det och senare har de vid provtagning konstaterats friska.
Min poäng här är att vi bör vara ytterst försiktiga med vad vi säger till oss själva och varandra och hur vi gör det.
Ord är energi och den energin kan omvandlas till något vi kan se och ta på. Kan det vara så att en del av lösningen av cancerns gåta ligger i hur vi förhåller oss till den?
Med den menar jag både cancern, gåtan och lösningen.