Sedan en längre tid har meditation varit en del av mitt liv. Det började med mental träning på 90-talet och i början av 2000-talet med mindfulness. All eftersom har jag lärt mig fler sätt att meditera och när jag jobbade heltid som massör talade jag ofta om detta med klienter. Många jag mötte uttryckte att det kände sig stressade och jag frågade hur det var med egen tid. Ofta var det rätt ont om den. Det är lätt att glömma bort sig själv. Det är lätt att prioritera bort sig själv. Så har även jag gjort många, många gånger. För jag har tyckt att det fanns något viktigare än mig. Att någon annan var viktigare eller att något som skulle göras var viktigare än att bara vara med mig själv och göra sånt jag vet att jag mår bra av.

Men det fungerar inte.

Även om det är lätt att lämna sig själv så är det inte hållbart.

Något år efter att jag började med mental träning så började jag också med fysisk träning och har fortsatt med det. När jag efter några månader mental träning märkte effekterna av den så började jag lära mig mer om hur vi fungerar. Jag hämtade inspiration från författare, föreläsare och idrottare. Häromdagen lyssnade jag på Jay Shetty i Framgångspodden. Han var okänd för mig men har över 30 miljoner följare och förmedlade väldigt mycket bra information under intervjun. Väldigt koncist och konkret – det gillar jag.

Han berättade om sin senaste bok How to think like a monk (vilken han själv varit i 3 år) och jag kände igen mig mycket i hans tankegångar. Något han gjorde väldigt snyggt är att sammanfatta det jag beskrivit med akronymen TIME  – Thankfulness, Inspiration, Meditation, Exercise.

Att ge detta till sig själv varje dag är mycket värdefullt.