Vad är en auktoritet för dig, kommer du på några exempel?

Vad är auktoritär för dig?

Vad innebär dessa för dig?

Hur ser du på dem?

Vad har de för betydelse i ditt liv?

 

Detta år har mycket vänts upp och ner i världen. Vårt sätt att leva har ändrats och en del säger att det aldrig kommer att bli som det varit. Det var väl inte så att det var perfekt före 2020 gjorde sitt intåg så kanske kan förändringar som skapas nu bli till det bättre? Kanske blir denna tid en vändpunkt för många människor och kanske rent av för människans sätt att leva.

Vi lever ju inte direkt hållbart, i alla fall inte många av oss och de som får möjlighet att leva icke-hållbart tycks ta den möjligheten. Jag tänker på utvecklingen i länder där ekonomin blir bättre och förbrukning och konsumtion ökar.

För att skapa förändring i stora grupper kan det behövas ledarskap. Någon som håller i taktpinnen och tar ut riktningen. Precis som dirigenten som leder orkestern. Det blir fantastiskt vackert när alla spelar tillsammans som en grupp och en känsla av gemenskap, sammanhang och rent av magi kan skapas när man skapar tillsammans. Men om alla spelar efter sin egen pipa och gör precis som den vill, kan det bli läge att hålla för öronen. Det kan bli rent av outhärdligt att lyssna på i längden. Men inte nödvändigtvis, det kan bli vackert då med. Framförallt om man lyssnar in och känner in varandra.

Nu är jag ju inte musiker men detta är bilden jag får av musiker som beskriver upplevelsen och jag upplever att det är en bra metafor för andra sammanhang när vi skapar i grupp.

Men hur får man alla att dansa efter samma pipa?

Hur får man ett helt land att följa riktlinjer, råd, rekommendationer eller lagar som man tagit beslut om?

Är regeringen och Folkhälsomyndigheten auktoriteter?

 

De har mandat att ta beslut som påverkar landets invånare och även om det är upp till oss om vi följer besluten eller inte har de möjlighet att skapa konsekvenser för oss om vi inte förhåller oss till deras beslut så som de önskar. I alla fall har regeringen det, och även riksdagen förstås.

Men är Stefan Löven auktoritär när han håller tal till Sveriges invånare och berättar om läget och vad man på regeringsnivå anser att vi behöver göra just nu? Han gör sitt bästa för att vara det upplever jag och att hålla samman i utmanade tider är bra. Tillsammans kan vi skapa väldigt mycket. Vad som sedan är rätt eller fel kanske ingen egentligen vet. Det som sker i världen nu kommer nog diskuteras och debatteras i många år framöver.

Jag ser att det också debatteras en hel del redan och finns olika åsikter som vad som är rätt och fel just nu. Finns också väldigt olika åsikter om vad det egentligen är som pågår. Det är en väldigt spännande fråga tycker jag, i detta fall nästan lite för spännande. Jag brukar säga att världen vi skapat är galen men frågan är om den är så galen som en del idag upplever, jag hoppas inte det. Men jag skall vara ärlig med att jag verkligen inte har någon aning. Jag tror att det är viktigt att följa sin inre röst, att stanna upp och lyssna på den inre kompassen. Vi har alla vår egen och kanske har vi alla vår egen sanning. Det är också en form av auktoritet, men lyssnar vi på den?

Hur gör du?

För min egen del så är det lite växlande när jag lyssnar på den och när jag inte gör det. Många gånger har jag låtit mig influeras av andra när jag tagit beslut. Man brukar ju säga ibland att det är bra att sova på saken och det kan jag ibland önska att jag gjort oftare. Men jag har också tagit stora blixtsnabba beslut där jag varit fullständigt övertygad och än idag är. Då har intuitionen, magkänslan, eller vad man vill kalla det – varit väldigt tydlig och stark. Det var till exempel så jag blev sambo med bonusbarn för första gången i mitt liv för snart 2 år sedan, 48 år gammal. Det var inget jag någonsin trodde att jag skulle bli.

Jag tänker på auktoriteter, vilka finns det som vi möter i vår vardag?

Lärare, läkare, jurist, chef, ledare osv…

Vad betyder det att möta någon som har en sådan roll och hur förhåller man sig till dem? Vad innebär det att ha en sådan roll?

Eftersom jag är intresserad av psykologi och vårt undermedvetna så tycker jag om att betrakta hur det påverkar mig och hur jag reagerar. Nyligen tog jag körkort för lastbil, vilket innebar att jag uppgraderade min behörighet från att få köra fordon på 3,5 ton till fordon på 33 ton.
Det är rätt stor skillnad på att köra en personbil och en fullastad lastbil, det var mina lärare noga med att påpeka för mig. Jag som trodde att det var en fördel att ha kört bil i 30 år när man skall lära sig köra lastbil. Jag hade fel. Visserligen är det en fördel att vara van vid trafik men jag blev medveten om min egen körning och hur mitt undermedvetna lätt kan hantera en personbil och lätt kan hantera mig. Jag fick verkligen koncentrera mig för att medvetet köra över mitt undermedvetna när det ville ta över min kropp. Så kommer det att vara ett tag när jag kör lastbil och så är det när man skall lära sig något nytt. Det är därför det tar tid. Vi lär oss genom repetition men gör det också när vi visualiserar. Så mental träning är ett utmärkt komplement när man vill lära sig något nytt. Jag spelade häromdagen in NÖHR-modellen som är ett bra exempel på det. Utmärkt att använda för att lära in ett nytt beteende.

Mina körskole-lärare var inte så auktoritära, vilket jag är tacksam för, men inte desto mindre auktoriteter. Och mycket värdefulla sådana. De hade alla flera decenniers erfarenhet av att köra och utbilda i att köra lastbil så när de talade lyssnade jag. Jag gav dem medvetet en stor auktoritet, kanske större än de krävde, och jag gjorde det för min egen skull. Dock var mitt undermedvetna inte riktigt med på noterna och tog lätt över så fort jag inte var närvarandei, och koncentrerad på, körningen. Det var väldigt intressant att betrakta mig själv i detta och också frustrerande. Ett tag undrade jag om jag någonsin skulle klara av att köra lastbil, men det gjorde jag. Efter 17 lektioner och 1 uppkörning så är jag godkänd för att köra lastbil. Så nu kan du få möta mig på vägen rattandes ett fordon som väger 33 ton. Rent teoretiskt är det ett fordon som kör till exempel grus och går på förnyelsebart bränsle. Mer vanligast är nog att en lastad lastbil väger runt 20-25 ton. Lägger man dessutom till ett släp, vilket jag vill göra under 2021, så kan bara det väga 38 ton. Många ton blir det.

På uppkörningen så var inte läraren med och då hade jag istället en inspektör från Trafikverket med mig i bilen. När jag tog B-körkort för 30 år sedan så gjorde jag sex uppkörningar och tog 50 lektioner. Jag var inte sugen på att göra om detta och även om mycket hänt i mitt liv sedan dess och jag är en annan person idag, så fanns detta med i bakgrunden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera i den situationen och hur jag skulle köra. Jag visste vad som krävdes av mig men skulle jag kunna prestera i det läget och hur skulle jag reagera med en annan person bredvid mig?

Hur hade du själv reagerat tror du? Hur kör du beroende på vem eller vilka du har med dig i bilen, har det någon påverkan? Är det annorlunda när du kör själv? Kanske kör du inte bil, finns det någon annan situation i livet som du kan referera till?

Under min uppkörning så blev jag förvånad över mitt eget beteende. Lärarna hade noga påtalat att eftersom lastbilen väger 10 ggr mer än jag är van vid så behöver jag ha 10 ggr mer uppsikt och i regel hade jag inte det. Jag fick verkligen träna på det på lektionerna och använde olika ord och mantran till mig själv för få mig att få mig att lyfta blicken och röra på mig så att jag såg runt speglarna. Om du inte kört lastbil så ska du veta att även om man sitter högt och ser långt så kan mycket döljas bakom de stora speglarna och när man kör i stadstrafik gäller det att röra sig ordentligt i stolen för att se vad som finns runt omkring. På lektionerna så försökte jag lydigt följa lärarnas instruktioner för att visa att jag gjorde som de sa men på uppkörningen hände något annat.

Jag kom på mig själv med att tänka “vad är det han har på gång nu?” och”vad är det han vill testa nu?”. Jag blev själv förvånad över hur jag responderade på instruktionerna när det var ett prov istället för en lektion. Plötsligt var jag precis så uppmärksam och nyfiken på vad som skedde omkring mig som jag behövde vara, och jag var det med lätthet och självklarhet. Mellan lektionerna hade jag funderat på hur det kommer att bli när jag kör själv och det inte finns någon bredvid mig som kan ta över om jag gör en missbedömning. Jag tänkte att jag förmodligen skulle vara mycket försiktigare när jag kör själv, för då finns ingen backup i min bil. Det är i så fall upp till andra trafikanter att ha marginaler så att de kan anpassa sig om jag gör fel. Det är också det som kallas defensiv körning. Något som kvinnor generellt tycks vara bättre på än män, särskilt yngre män. Antalet dödade och svårt skadade i trafiken har minskat, men det verkar som att det beror på att bilarna blivit bättre för utbetalningar för materiella skador i trafiken ökar och uppgick till 11 miljarder år 2018. Något att tänka på när vi betalar försäkringspremien. En minoritet av trafikanterna är dessutom inblandade i en majoritet av olyckorna. Jag upplevde under utbildningen att kraven på förare höjts sedan jag lärde mig köra bil. Det kändes som att det verkligen behövs och att få köra bil kanske inte borde ses som självklart. Min övertygelse idag är att alla är inte lämpade för det. Jag trodde själv att jag var en mycket bättre förare än jag var. I genomsnitt tror de flesta att de kör bättre än de flesta. Jag var en av dem. Jag hade fel.
Men nu är jag både mer kunnig och mer medveten. Att fräscha upp sina kunskaper om trafiken är något jag VERKLIGEN rekommenderar.

 

En annan auktoritet som jag mött många gånger är läkare. Vad händer i dig när du möter någon i vit rock, med en legimitation på sig och som ser på dig. Kanske böjer huvudet lite framåt och ser allvarligt på dig?
Jag har mött många fantastiska läkare och jag hade inte suttit där jag gör nu om det inte varit för dem. Det gör att de för mig har en stor auktoritet och jag lyssnar på dem. Men något har också ändrats genom åren.

Jag investerar inte samma auktoritet i läkaryrket som jag en gång gjorde. Efter att själv ha arbetat med hälsa i 17 år har jag lärt mig och erfarit att hälsa är ett större ämne än jag anat. Rätt och fel är inte alltid självklart, det finns ofta olika perspektiv även där vi tidigare hävdat att något är svart eller vit. När jag läser och hör om människor som fått en diagnos och kanske rent av en uttalad begränsad livstid av en läkare så blir jag lite bekymrad. I de fall patienten lever längre, kanske mycket längre – blir jag förbryllad. Har man en auktoritet så är det viktigt att vara medveten och klok som en bok. Eller rättare sagt flera böcker. För det finns ofta en annan bok som säger något annat och när man säger till en människa att dess livstid är begränsad till en viss tid så tycker jag att man är mycket klok om man säger: “Jag kan ha fel.”

 

Min erfarenhet är att det finns väldigt få absoluta sanningar.

När man ser engelsk-talande filmer och någon gifter sig så händer det att prästen säger: “By the power vested in me, and as witnessed by friends and family, I now pronounce you husband and wife. You may now kiss the bride.”

Man har alltså gett prästen auktoritet att förklara att ett giftemål har ingåtts. Ett band som förhoppningsvis är byggt på stark kärlek men också omges av juridik. Mycket har hänt i den utvecklingen de senaste decennierna och “until death do us apart” är ofta inte en verklighet idag. Men det ämnet tar vi en annan dag.

Jag trodde faktiskt att prästen använde följande uttryck men fann inte det när jag sökte. Däremot används detta tydligen i USA en del, bland annat av presidenter.

By virtue of the authority vested in me

En kraft, en auktoritet har alltså givits till någon och denna person uttrycker att den är medveten om det och agerar utifrån den. Just nu pågår i USA en konflikt om den kanske högsta auktoriteten en person kan ha där. Och det verkar som att den auktoriteten nu inte har investerats i samma person som det varit under de senaste åren. Vilket han inte vill inse, eller så har han rätt i att han någon vill lura honom – fast det verkar inte så. Trump ser ut att förbli trumpen. Men vi släpper det nu.

 

När vi föds så investerar vi helt naturligt och helt omedvetet en auktoritet i någon eller några som står oss nära. Ofta är det de som kallas våra föräldrar. Vi följer dem omedvetet och gör som de gör. När vi förstår lite mer så avgudar vi dem. Men när vi blir sex år så börjar vi göra tvärtom även om vi fortfarande älskar dem och när vi blir tonåringar så vill vi inte prata med dem och håller oss på vårt rum. Då kan det kännas som ingen i hela världen förstår hur vi fungerar, förutom andra tonåringar möjligen. När jag fyllde 30 år upptäckte jag att jag inte visste allt som jag trodde att jag visste. Jag upptäckte att jag rätt ofta haft fel. En undran dök upp i mig, varför hade jag inte lyssnat mer på mina föräldrar? De hade ju levt längre och måste ju veta mycket mer än jag. Men det kändes som att det var först vid 30 års ålder som började jag förstå hur livet funkar.

När jag sedan fyllde 40 hade det börjat skava, det kändes inte som att jag förstod längre. Det kändes som att frågorna var fler än svaren och varje nytt svar gav upphov till nya frågor.

Idag när jag är 49 känns det som att jag inte vet så mycket överhuvudtaget. Det känns som att jag förstått en del men jag kan lika gärna ha fel. Samtidigt känns det som att det är något inom mig som vet, och något omkring mig som vet. Det känns som att den sanna auktoriteten är något jag inte kan se eller ta på men som hela tiden finns i bakgrunden. När jag stannar upp, lyssnar och känner efter så guidar den mig. Den vill mig väl och den är en del av mig. Likaväl som jag är en del av den.

Det finns många auktoriteter på vår planet och många av dem kan behövas. Men den allra viktigaste behöver vi inte lyssna utåt för att höra. Vi behöver lyssna inåt.