Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Reflekterar du?

Johan Arnkil
Jag får ofta uppskattning för min närvaro. ✨
Det är något som ofta förvånat mig för jag ser den inte själv.
Likaväl ser jag inte bristen på den, när så är. 🌪
 
Jag kan se att jag gång på gång i hamnat i yrkesmässiga sammanhang där det skall gå snabbt och högt tempo premieras.
Men det har aldrig varit min grej. Jag funkar bäst när jag får vara noggrann. 🧐
 
Minns när jag började jobba på SAAB Space och fick bygga kretskort till satelliter. Jag fick en mall och komponenter. ”Gör det snyggt och var noggrann”, sade de till mig.
Tre veckor senare var jag klar. Jag fick mycket uppskattning för det jag byggt och de som jobbat där i många år hade inte sett något liknande på länge. ”Så gjorde vi förr”, sade någon.
Sedan fick jag frågan: ”Det där var jättebra. Kan du göra det på tre dagar?”
 
Jag förundras över det höga tempo som samhället ofta präglas av. När jag lär mig om hur våra förfäder levde under 10 000-tals år så verkar det som att högt tempo var kopplat till liv och död. Antingen fly för livet eller jaga för överlevnad. Det kan inte vara meningen att vi skall leva i ett sådant tempo.
 
Visst är vi olika och ibland är högt tempo funktionellt. Men jag tror inte att det är det som skall prägla vårt samhälle. Det ter sig ganska uppenbart att det i de flesta fall inte är hållbart.
Kanske har jag fel, men i vilket fall – det funkar inte för mig.
 
Jag inser också att jag i bowlinghallen under 20 år tränade på att fokusera på en sak och göra det långsamt. Som massör i 17 år fokuserade jag på att känna in och vara närvarande med det jag kände. Följa det som kändes och anpassa mig.
 
Genom mental träning 1995 började jag stärka mitt fokus.
Mindfulness har under 2000-talet tränat mig att vara närvarande i kroppen.
 
Jag har uppenbarligen utan att jag varit riktigt medveten om det tränat mig i en specifik riktning väldigt mycket.
Sedan har jag ofta i olika yrkesmässiga sammanhang försökt göra något helt annat.
Det har inte fungerat särskilt bra och slutat med att jag gång på gång varit tvungen att välja min egen väg.
 
När jag ser det så här blir det tydligt var jag skall vara och vad jag ska göra.
Vad jag skall säga ja till och vad jag skall säja nej till.
Livet blir så mycket enklare när jag följer det.
 
Men valen är inte alltid enkla. De kräver mod, inkännande och bibehållen kontakt med mig själv. Den som jag så lätt tappar när jag försöker vara något annat än det jag är eller göra något annat än det jag är bra på 💖
 
Kanske finns det något som du tränat dig på under lång tid?
Kanske är det något du inte är helt medveten om?
Finns det något mönster i de saker du väljer att göra?
De sammanhang du väljer att vara i?
Var trivs du?
När kommer du bäst till din rätt?
 
Ibland, är det värdefullt att stanna upp och reflektera.

Lämna ett svar

Till startsidan