Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Vart är världen på väg?

När jag ser på den samlade information av världen som jag har nu så verkar det som att det är en gigantisk konspiration att försöka ta över världen av en elit.
När jag ser på hur människor beter sig, allt från invånare till makthavare – så verkar det vara total förvirring och besluten styrs av rädsla och lobbyism där smarta företagare ser till att tjäna pengar på det de tror på.
När jag ser till sjukdomarnas utveckling och spridning så verkar det som att vi haft en svår influensasäsong som varat i 2 år och som verkligen belyst de problem som vårt sätt att leva skapar. Konsekvenserna av att inte sköta sin hälsa och ta eget ansvar är påtagliga och smärtsamma.
Nu tycks dock vågen ebba ut för denna gång. Nästa gång kanske det är ett dödligt virus.
Förhoppningsvis har vi lärt oss att vi är vår egen lyckas smed och att som vi lever idag blir vi vår egen undergång.
Men jag tror inte att vi lärt oss något alls utan fortsätter som inget har hänt, och förlitar oss till att någon annan löser de problem som uppstår i våra liv – för det är ju inte våra problem och inte vi som orsakat dem. 🤪

Att våga fråga

Under min uppväxt kan jag se att jag ofta inte vågade fråga. Jag var rädd för att få ett nej, för att ställa fel fråga, för att framstå som dum, för att bli avslöjad som “den som inte förstått.”

Men tänk om jag vågat fråga. Tänk om jag fått ett ja, tänk om jag lärt mig något. En kultur där det inte är ok att ställa frågor är en toxisk kultur som inte gynnar utveckling. När vi inte frågar så fastnar vi i mönster och det kan bli så att vi gör som andra gör, eller bara gör som vi bli tillsagda för att det ska vara så. Men tänk om vi bara följer någon som har fel men inte insett det själv, eller inte vågar tappa ansiktet och vara den som har fel.

Jag har skrivit om detta i min bok Striptease där jag ifrågasatte varför vi inte hör ledarna i vårt samhälle oftare medge att de haft fel. Ofta lindas det istället in eller tystas ner. Om vi inte vågar fråga, får fråga så hämmar det vår gemensamma utveckling. Mark Twain lär ha sagt “Lita på de som söker sanningen. Tvivla på de som har funnit den.”

Jag har själv flera gånger i mitt liv varit “den som funnit sanningen.” Där och då har det tett som en sanning. Senare har det visat sig vara falskt. Priset det har för mig flera gånger blivit högt. Men ännu mer svider det att medge att min övertygelse var fel. Men om jag inte tillåter mig ha fel, accepterar att jag inte är perfekt – så gör jag samma misstag igen. Jag vill inte dö utan att ha gjort den läxan jag är här för att lära mig. Därför vill jag förstå och därför vill jag fortsätta ställa frågor.

Körkort

Sponsrat inlägg i samarbete med Trafiko

Det är bra att ha ett körkort

Att ha ett körkort är ingen självklarhet. När man var liten tänkte man att alla vuxna kan köra bil, men så är det faktiskt inte.

Att ta körkort är viktigt. Det ger dig så mycket frihet och det gör det så mycket lättare på många plan. Man får jobba lite för att få sitt körkort, det är inte alltid lätt.

Nu finns det så mycket hjälpmedel för att lättare kunna ta sitt körkort, så går du i tankarna om att börja plugga till körkortet ta all hjälp du kan få. På Trafiko kan du få hjälp att lägga upp en plan för att ta ditt efterlängtade körkort.

Där kan du plugga med hjälp av en bok eller med en ljudbok. Använd det sättet som är lättast för dig att lära dig. Du kan också plugga på körkortsfrågor och har du en kompis som också pluggar till körkort så kan ni hjälpa varandra. Läs körkortsboken när du är hemma och lyssna på ljudboken när du är ute på promenad.

När du börjar träna på att köra bilen så måste den du kör med ha gått en handledarkurs. Välj någon med körkort som har tid att vara ute och köra med dig mycket, det gäller verkligen att träna för att klara uppkörningen. Ju mer du kör desto roligare blir det.

Innan uppkörningen måste du köra halkbana, vilken nu kallas risktvåan. Det är så roligt att köra halkbanan och också så viktigt! Det är då man verkligen kan förstå de olika väglagen och hur viktigt det är att ha koll på sin bil och ändra hastighet efter väglag.

Att ha ett körkort ger dig möjligheter till jobb och till att ta dig ut i världen. Det underlättar så mycket. Så har du chansen att ta körkort- ta den!

Vad tror du på?

När jag var i tio- till tolvårsåldern vaknade jag en gång klockan fem en
morgon, på vårt sommarställe på Tjörn. Det var strålande sol och jag
kunde inte sova, så jag gick ut och tog en promenad. Jag skrev en poetisk
lapp om att jag ”tar en promenad denna underbara morgon” och gick ner
till havet och såg bland annat en räv som gick runt och nosade på stranden.
Jag hade aldrig sett en räv tidigare, så jag var osäker på hur jag skulle
agera. Den var kanske 75 meter bort, och jag hoppade och viftade för att
den inte skulle gå emot mig. Jag förstod inte att den var mer rädd för mig
än jag var för den.
Som jag minns det, så tyckte min mamma att det var sött att jag skrivit en
lapp när jag gått ut på morgonen, och citerade min text inför bekanta. Jag
minns hur pinsamt jag tyckte det var, för jag ville inte kännas vid texten
då. Men det var jag som skrivit den, och jag var i ett underbart tillstånd
när jag gjorde det. Nu sitter jag här på morgnarna och skriver igen, och
tänker att det skall bli ännu en bok som jag ska ge ut. Är det så smart med detta
i minne? Hur tänkte jag där egentligen?

Ja, det är ju det jag inte gör,
för jag får inte ihop det i min tankevärld. Men jag känner att jag ska göra det.
Det har också hänt att jag varit på gymmet när det dykt upp flödande
tankar i mig som jag känt att jag borde skriva ner. Det har hänt att jag
också gjort det när jag kommit hem. Svettig och hungrig så har jag satt
mig framför datorn istället för att göra det mer uppenbara och fokusera
på dusch och mat. Jag har direkt publicerat det jag skrivit på internet.
På morgonen efter så har jag tänkt på vad det var jag skrev och analyserat.
Då har det hänt att jag blivit lite chockad över vad jag delat med mig av
och tänkt: Det där måste jag gå in och ta bort, hoppas att ingen har hunnit
läsa det. Men när jag loggat in så har det ofta funnits uppmuntrande
kommentarer och uppskattning, ibland väldigt mycket.
När jag inte tänker så mycket så tänker jag ofta väldigt bra. Så jag tränar
på att tänka lite, oftare. Om detta funkar för mig så gäller det nog inte bara
mig. Kan det vara så att denna värld skulle bli en mycket bättre plats om vi
inte tänkte så mycket, och om vi inte trodde så mycket på det som tänks.
Tror du på vad du tänker?

Att våga fråga

Att våga fråga

Om jag måste veta. Om jag måste vara duktig. Om jag måste ha rätt. Då
är det lätt att jag spänner mig, för då kan jag faktiskt ha fel, och jag vill
inte ha fel. Nyfikenhet och ödmjukhet är värdefulla nycklar på livets väg,
upplever jag.
När jag säger att jag vet något, att jag är säker på något, att ”detta är ett
faktum”, verkar det som om jag stänger frågelådan och stänger mitt medvetande.
Frågor öppnar mitt medvetande, och det är viktigt att fråga. Barn
ställer många frågor och ställer dem från oväntade håll. Genom öppna
frågor får jag kontakt med medvetandet, inte det jag har utan det jag är.
Liv och medvetande, är det jag är. När jag ställer frågor, så kan de ge svar.
Men frågorna måste vara öppna och helt utan förväntan på svaret.
I det okända, det läskiga, det stora och fantastiska finns ofta svaret. Allting
finns där.
Kopernikus upptäckte att jorden inte var centrum för universum, men
han sa inget, eftersom man inte fick säga det utan risk för hälsan. Han lär
ha varit övertygad om detta i över 30 år, utan att säga något. Men sedan
blev han övertalad av den unga matematikern Rehticus att publicera sin
upptäckt. Källan till Kopernikus idéer fanns att hitta flera tusen år tillbaka
i tiden, så han var inte först, men makter som hävdade annat var starka.
Hans bok trycktes men precis när den kom ut, dog han i sviterna av att
slaganfall. Så en karta med en sol och planeter som kretsar kring den, är
en del av arvet han lämnade efter sig. Allt fler astronomer anslöt sig till
den världsbilden, och år 1616 förbjöd kyrkan boken, eftersom den stred
mot kyrkans världsbild. Den förblev förbjuden fram till år 1835.
Att ha rätt eller fel var väldigt viktigt. Det fanns saker man inte fick ifrågasätta.
Men om man inte får fråga så kan man inte förstå. Hur ska ett barn
kunna förstå världen om det inte får fråga? Det är viktigt att våga fråga
för att kunna förstå.

Till startsidan