Riddaren utan rustning

Riddaren utan rustning

Det var en gång…

på ett annat sätt.

 

Det var en gång en prinsessa i nöd.
Hennes rop på hjälp uppmärksammades av en fristående riddare på strövtåg. Det var en riddare utan arme som levde ett liv i frihet och följde sin egen väg.
Hans liv tillhörde inte någon kung. Han var sin egen kung och hans rustning, lans och svärd löd endast honom.
Men hans mission var att rädda och hjälpa de i nöd. Han kom ridandes på en kulle i solnedgången. Solen speglade sig i hans rustning som blänkte i dagens sista strålar. På prinsessans avlägsna rop reagerade han blixtsnabbt. Det väckte honom ur tankarnas dvala som hästens gungande försatt honom i. Han kommenderade sin vita springare i galopp mot de avlägsna skriken. På ett stort grönt fält fann henne i fara och förtvivlan. Omgiven av fiender skrek hon på hjälp och han ryckte upp henne ur nöden. Han satte henne på sin vita springare och med den kraftiga skölden skyddade han henne. Med sitt vassa svärd försvarade han henne. Med sin spetsiga lans bröt han väg för henne ut till räddning.

De red och red natten lång. Till slut behövde hästen vila och de slog sig ned. Han lyfte ned henne och höll henne ömt i sin famn. Han såg hennes vackra ansikte med kärlek och hon föll för honom när deras blickar möttes. Hennes räddning, hennes riddare. Det var han som hon letat efter och som skulle vara henne trogen. Han skulle göra allt för henne. Hon litade till det och öppnade sig för honom. Innanför rustningen smalt han som isen en varm sommardag. Hon förtrollade honom. Hon blev hans allt.

De slog sig ned i skogen och levde av det naturen gav. De levde i frihet och hade varandra.

Men en riddare är en riddare. En riddare bär rustning. Han bär svärd och sköld. Det är tung utrustning att bära som gör honom trött och tung. Deras kärlek var djup och gränslös men det hon längtade efter mannen bakom rustningen. Hon var oändligt tacksam för riddaren som räddat henne men det var mannen hon ville möta och leva med. Hon påtalade det för honom och han lyssnade. Han förstod att hon hon menade allvar och kände att det var tungt att röra sig. Det var tydligt för honom att han bar på något som han inte behövde längre. Men han kunde inte se vad det var. Han såg inte sin rustning. Han hade burit den sedan barnsben och den hade blivit en del av honom.

Förtvivlat bad hon honom att ta av sig rustningen. Han lyssnade och hörde hennes bön. Han ville inget hellre än att välkomna hennes önskan men han såg inte hur. Till slut orkade hon inte längre. Till slut bar inte hennes kärlek hela vägen. Mannen som varit riddare hela sitt liv hade glömt bort att han var född som man. I den glömskan hade han förlorat sig själv. Det gjorde att han även förlorade henne. Hon valde till slut att gå. När hon berättade det för honom och han till slut insåg att hon menade allvar så brast det för honom. Han frågade sig vem han var. Han såg på sig själv och försökte följa henne. Plötsligt, och äntligen – såg han sin rustning. Han hade burit den så länge. Den hade blivit en del av honom.
En gång i tiden behövde han den. Men sedan länge tjänade den honom inte. Visst var den praktisk i nöd ibland. Men mannen bakom rustningen var starkare än den. När hon lämnade honom och han försökte röra sig så brast den i sina fogar. Den blanka, skimrande rustningen slamrade och skrällde när den hängde i delar kring honom. När han rörde sig skavde det. Men ju mer han rörde sig desto mer föll den också sönder.

– Vem är jag utan rustning, frågade han sig. Han ville så gärna veta men vågade knappt fråga. På sin väg bort såg prinsessan honom bryta sönder. Han stod där i sin förtvivlan, halvnaken på knä. Hon stod kvar – berörd med tårar i ögonen medan han stapplande tog han sig fram till henne.

– Kan du hjälpa mig, frågade han. Hon avlastade honom de delar han  inte såg och plockade bort de som skavde. Han kände sig naken och rädd men också tacksam. Tacksam för att äntligen känna sig lättare och friare. En känsla han längtat så efter men inte förstått hur.

 

Detta kom till mig idag när jag läste i boken “Rädd att falla”, som handlar om forskning på manlighet, och reflekterade över mina egna erfarenheter. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör. Människans försök att förstå sig själv och andra är inte alltid framgångsrika. När vi tar beslut utan förståelse och insikt så går vi vilse. I grund och botten handlar det om att vi inte ägnar fokus åt att upptäcka vem vi är. Vem är det som ser ut genom våra egna ögon? Varför vi är här?
Från början hade vi nog bättre koll på det än vi har idag. Idag har vi mer kunskap men den är inte så mycket värd utan den visdom vi är sprungna ur.
Att leva livet fullt ut början med att lära känna sig själv.

Johan Arnkil
Coach – Föreläsare – Författare

www.johanarnkil.com

På väg mot nya mål

På väg mot nya mål
💫 I dessa tider upplever jag att kreativiteten sätts på prov.
Det säljs färre böcker, mässor är inställda och föreläsningar funkar mindre bra.

🤔 Jag frågade mig vad jag tycker om att uppleva och vad jag behöver.

Svaret blev: mer tid för reflektion, inkomster på ett lättare sätt, möta nya människor och se nya miljöer.

❓Men hur tusan åstadkommer man det i dessa tider?

🌟 När jag släppte mina tankar på hur det skulle se ut, så hamnade jag i en lastbil i Falkenberg.
Målet är nu att jag i mars skall behärska att köra lastbil med släp, ett ekipage som kan väga över 70 ton.

😁 Nyligen tog jag ett viktigt steg på vägen när sju veckors studier på heltid avslutades med godkänt prov i C-teori.

Det är brist chaufförer och genom att erbjuda mina tjänster når jag mina mål i tid, pengar och energi. Jag skapar utrymme i min verksamhet och kan fortsätta med det jag brinner för även när det “brinner i knutarna”.

Ibland behöver man tänka om för att tänka rätt – och på vägen dit, inte tänka alls en stund.

💬 “Again, you can’t connect the dots looking forward; you can only connect them looking backward. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something — your gut, destiny, life, karma, whatever.”
/Steve Jobs

Hur tar man viktiga beslut?

Det är en dag i slutet av juli 2019 och jag reflekterar över hur jag tar beslut.

När jag tar ett beslut så skiftar något. När jag bestämmer mig för något så verkar energivärlden lyssna. När jag innerligt ber om något så lyssnar den.
Jag kan se hur den fysiska världen har ändrat sig efter att jag tagit beslut eller bett om något. Häromdagen tog jag beslutet att åka till kursgården Humlebäck och vara assistent på Mia Lehndals tantra-kurs. Jag har varit där en del förut och nu har jag både tänkt och känt att jag behöver vara där igen. Ibland brukar jag känna att jag behöver vara där en längre tid men ofta händer något väldigt snabbt i mig när jag är där. Det kan ha känts som att jag skulle behöva vara där i flera veckor eller månader men efter 2-3 dagar så är det som att jag fått ny information och studsar plötsligt vidare i livet.
Jag har inte kunnat bestämma mig för när och om jag ska vara där i sommar eller om jag ska åka på något Tantra-event överhuvudtaget. Men jag umgås knappt med folk sedan förra året och känner att jag behöver lite miljöombyte och träffa folk. De enda jag träffar nu är klienter och min sambo. Vi bor fantastiskt i Fjärås utanför Göteborg och jag längtar lätt hit till lugnet och kattungarna. Men jag känner att jag behövde komma bort för att komma hem igen.
Så jag tog beslutet att åka till Humlebäck. När jag lyssnade på min intuition så var det inget tydligt ja eller nej, men jag bestämde mig ändå för att åka. Att jag inte fick något tydligt ja gjorde mig förundrad för förra sommaren var situationen liknande och då fick jag ett väldigt tydligt ja. 
Jag hade då under våren tänkt att jag skulle på Tantra-festivalen på Ängsbacka under augusti. Gång på gång tänkte jag anmäla mig men kom inte till skott. Till slut någon vecka innan festivalen så kände efter ordentligt och fick inget tydligt ja. Det kändes då konstigt att anmäla mig till en festival om jag verkligen inte ville åka. Plötsligt ringde Mia Lehndal och frågade om jag ville hjälpa till på hennes kurs som var samtidigt festivalen. 
Jag kände direkt ett ja i kroppen och sade till Mia: ”Nu förstår jag varför jag inte skulle till Ängsbacka.”
Mias kurs kändes fantastisk och jag fick flera viktiga nycklar med mig som stärkte min nyss inledda relation. 
Idag är jag sambo.
Min sambo Annes barn har sommarlov och är hemma mycket. Vi har två kattungar som vi behöll efter att vi tagit emot en ung kattmamma med tre ungar från Djurskyddet under våren.
Jag har jobbat med mitt första bokmanus som nu är klart att skickas till förlag. Och jag har åkt buss och tåg till Göteborg för att massera 3-4 dagar i veckan. 
Det har med andra ord varit fullt upp och jag och Anne har inte riktigt fått tid till varandra. Men denna vecka så skall det bli strålande sol och det är bara vi hemma. Och då ska jag åka till Humlebäck!? 
Ja, det ska jag.
Det märkliga är att när jag väl tagit beslutet så kändes det som att universum ändrades. Det kändes som att energivärlden justerades och anpassade sig efter mitt beslut. Jag kände ett skifte i kroppen och efter att inte ha fått ett tydligt ja först, så blev det tydligt efter att jag bestämt mig. Jag blev förundrad för när jag då började tänka på det så verkade det ju dumt att åka bort när vi skulle få tid med varandra. Men även Anne kände att jag skulle åka.
Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.
Bibeln: 1:a Mosebok kapitel 1, vers 26

När jag ser på min resa i livet hittills så ser det ut som att jag gått från att bete mig som ett offer till att medvetet skapa mitt liv. 
Jag har börjat förstå att mina tankar är skapande och energivärlden, tankevärlden och den fysiska världen samspelar med varandra. Jag lever i dem alla och jag påverkar dem alla och de påverkar också mig. Vi är i symbios. Min upplevelse är att jag behöver lyssna till dem och följa det som är gott. Mina beslut behöver tas utifrån det goda i mig och när jag tar beslut så skapar jag. Jag är en skapare. Jag är en fysisk manifestation av en gudomlig varelse. Vi är alla det och vi är omåttligt kraftfulla. Precis som Marianne Williamsson skriver i sin dikt ”Vår största rädsla.”
Men när jag lever i enbart tankevärlden så fattar jag inte det. Jag blir vilse. Jag tar beslut som ser bra ut i den världen men som inte är i samklang med det som sker i energivärlden och den fysiska världen.
Jag är god och jag är gudomlig. Jag är ämnad att ta beslut och jag bär ett ansvar. Men det är inte ett betungande ansvar. Det är ett ansvar av glädje. När jag tar det ansvaret så är jag i samklang med det jag är ämnad att vara och när jag beslutar från det goda i mig så gör jag gott och skapar gott omkring mig och för mig. 
Detta gäller alla människor. Vi är alla lika värda och vårt värde är stort. Vi är kraftfulla och det är ingen slump att vi är här. Det finns ett syfte. Vi är skapade av en anledning. När vi finner vårt syfte så finner vi glädje och harmoni.
Då är vi de vi är ämnade att vara.

Intervjuad i Kungsbacka-Posten

Nyligen blev jag intervjuad av lokaltidningen Kungsbacka-Posten. De ville göra en artikel om människor som börjar studera pga Corona-krisen. Antalet sökande till utbildningar har ökat kraftigt och jag tror att det rätta sättet att ta sig ur en kris är att satsa.

För att komma upp för en backe behöver man gasa och inte bromsa. Det kan vara tungt, jobbigt och kännas ändlöst när backen aldrig tycks ta slut eller det kommer nya backkrön hela tiden. Men är man ihärdig och bestämt så brukar det löna sig. Det vänder förr eller senare.

Förra veckan tog sommarjobbet slut och nu väntar jag på besked om när test och utvärdering inför en eventuell utbildning. Jag har sökt in till en utbildning som lastbilsförare och tänker mig att det är ett bra yrke i framtiden. Det är också ett bra komplement till det jag gör idag när det inte går att hålla föreläsningar och workshops. Jag önskar köra fjärrbil och kan jobba som timvikarie. Det ger mig också möjlighet att reflektera, lyssna på ljudböcker och se nya miljöer.

Jag trivs väldigt bra på landet där jag bor och har jobbat mycket i Göteborg som jag fortsatt pendla till senaste året. Men nu vill jag ha förändring. Jag är trött på storstäder och flängande till jobb i stan varje dag.

När jag tävlade i bowling så spelade jag ofta som bäst när det var bortamatcher eller tävlingar på annan ort. Jag älskade att byta miljö och vara helt fokuserad på den resan. Bodde gärna litet, precis som jag senare gjort i båten och håller det enkelt. Precis så tänker jag mig att detta kan bli med.

Jag sökte även in till lokförareutbildning men missade testet. Har sovit för lite under sommaren så min hjärna har inte fungerar optimalt. Håller på att vila upp mig.

 

Ha en underbar dag!

Johan

www.johanarnkil.com

 

Johan Arnkil i Kungsbacka-Posten

Besök hos patient med Covid-19

Besök hos patient med Covid-19

Igår var sista dagen på mitt sommarjobb på Hjälpmedelcentralen i Mölndal.

När min massageverksamhet (som fortfarande stod för huvuddelen av mina inkomster) rasade med 90 procent på två dagar i början av maj så fick jag söka en anställning igen. Föreläsandet och workshops låg på is sedan februari men massagen hade fortsatt dra in pengar ett par månader till innan Corona-hysterin satte stopp för den med.
Ja, jag kallar det för hysteri för det är vad jag ser. Även denna dag när jag besökte ett hem i skärgården där en äldre varit sjuk några dagar med feber och dess livspartner legat i respirator i 1,5 månad så stärktes min upplevelse av att det är en hysteri kring det som sker nu. Så tyckte även dessa människor som drabbats hårt men nu är på bättringsvägen till slut.

Jag har troligen själv haft viruset och det var tydligt att det är oerhört aggressivt och att min kropp inte är van vid det så den behövde hjälp att försvara sig mot det. Jag fick en mycket lindrig variant och så även min sambo. Det är vi tacksamma för.

Det blev ett fint samtal om livet denna dag med en människa som levt hela sitt liv vid havet. Jag är otroligt tacksam för denna sommar även om jag jobbat hela sommaren. Att möta människor som är i livets slutskede och få hjälpa dem till en bättre livskvalitet har verkligen känts meningsfullt och jag har fått se hur mycket stöd vi har i Sverige för människor vars hälsa sviktar. Jag har också fått se hur en stor vårdapparat inte fungerar perfekt och hur engagerade människor håller verksamheten uppe. Samtidigt finns det delar där engagemanget är mindre och enskilda utan anhöriga som får leva ett liv vars värdighet jag ifrågasätter. Det har blivit tydligt för mig att det är otroligt viktigt att ha ett nätverk av vänner och familj (biologisk eller inte) när man behöver hjälp och att vi alla en dag kommer att behöva det.

Jag vill gärna klara mig på egen hand och ber inte alltid om hjälp när jag egentligen behöver det. Men någon dag kommer vi alla att behöva det så att träna på att be om hjälp är bra. Människor vill verkligen hjälpa till när man väl ber om det. Det har visat sig tydligt i år, och om inte förr så kommer vi behöva hjälp på den sista resan i vårt liv. För till kyrkogården tar man sig inte på egen hand.

Vad behöver du hjälp med med idag?

Vad kan du hjälpa någon annan med idag?

 

Hur tantra förändrade mitt liv – från tonårssex till healingsex

Lever du ett liv värt att dö för?

Jag hörde Jonas Gardell nyligen ställa denna fråga i Framgångspodden. Han sade: “Tänk dig att du har dött och möter Gud som frågar dig om ditt liv var värt att dö för?”

Vad skulle du svara då?

Hur skulle det kännas att svara nej?

 

Jag vill leva ett liv värt att dö för. Senaste åren och särskilt i år har jag periodvis ägnat väldigt mycket tid åt arbete. Ofta arbete jag uppskattar men också delar jag inte tycker om. Redan under en livskris i början av 90-talet blev det tydligt för mig att jag vill fylla mitt liv med stunder jag uppskattar och att det finns något i varje stund som är värdefullt. Men jag vill gärna göra val som gör att jag inte behöver leta efter det utan att det känns självklart och uppenbart. Att livet känns levande.

Sommaren 2011 dök en möjlighet upp att åka på en festival med andlig inriktning och stort fokus på tantra. Det var helt nytt för mig och jag var synnerligen tveksam men valde att följa med min dåvarande flickvän till Skeppsudden på Sexsibilityfestivalen. Innan vi åkte dit så läste jag programmet och förstod ungefär ingenting. Alla workshops verkade mer eller mindre flummiga för mig. Men jag hade öppnat mig för något nytt. Omedvetet hade jag öppnat mig för nya perspektiv.

Första kvällen hade Johan Ekenberg workshop och jag minns att upplevelsen var stark. Jag fick träna på att möta människor på ett sätt jag inte var van vid och jag älskade det. Att mötas i enkelhet och närvaro utan värderande öppnar för nya upplevelser och perspektiv. Ett par dagar senare på festivalen höll Johan föreläsningen: Från tonårssex till healingsex och slutet av den ligger kvar på Youtube. Hans kurs hette då “Sex – En motorväg till Gud” och det var ett mycket medvetet valt namn på kursen, fast det skulle ta mig ett par år att förstå varför.

När jag kom hem från festivalen och mötte vänner så minns jag tydligt att två st kvinnor som funderat på att åka till festivalen men inte gjorde det reagerade starkt när de mötte min blick och utstrålning efter festivalen. Oberoende av varandra utbrast de spontant: “Jag skulle ha varit med! Nästa år så åker jag också.”

Min resa i tantra har fortsatt sedan dess med en mängd kurser, workshops och framför allt möten. Tillfällen då jag fått träna på att vara inkännande, hållande och närvarande. Just detta tycks vara något kvinnor längtar efter och som vi män behöver träna på. I dagens samhälle talas det inte tillräckligt ofta om det upplever jag och även jag själv har tappat det under senaste åren då jag riktat fokus mot marknadsföring och att nå ut med min verksamhet för att få kontakt med de jag kan hjälpa. Att rikta mycket energi utåt kan göra att mindre energi når inåt till relationen med mig själv och de som står mig närmast.

Denna sommar har det blivit extra tydligt då jag tagit ett heltidsjobb som extrajobb och arbetar 40 timmar i veckan som anställd i några månader. Det är oerhört lärorikt och första gången på 14 år som jag gör det men det blir tydligt för mig hur avtrubbande det är. Att inte kunna lägga upp min dag som jag vill och behöver. Att inte kunna skifta utifrån vad jag känner att jag har för behov just för dagen. Att inte kunna ge plats för vad min kropp talar om att den vill ha. Att vara ännu mer uppe i huvudet än vad jag är annars. Allt detta har en högst påtaglig påverkan på min relation både till min partner och till mig själv. Jag får en återblick i det liv jag levde fram till 2011 då en ny dörr öppnades och längtan efter både inre och yttre frihet började växa sig allt starkare.

Häromdagen var jag på behandling hos Anne i Björketorp vi känner varandra från när hon utbildade sig på Hälsoteket då jag jobbade där och vi hade ett fint samtal efter behandlingen. Jag frågade henne vad hon kände när hon behandlade mig och bland annat märkte hon att jag fått mycket healing. Anledningarna till det kan vara flera men att ge och få beröring och utveckla sexlivet på de sätt jag fått göra på min resa i tantra upplever jag otroligt helande. Jag märker också det på de kvinnor jag mött. En övertygelse jag har är att vi människor menade att leva utan begränsningar och i mitt arbete så letar jag ömma punkter och trycker på dem för att det som håller tillbaka skall släppa. Detta gör jag fysiskt som massör men även mentalt och  känslomässigt som coach. I relationer och intima möten sker det också.

När jag idag föreläser så pratar jag bland annat om Tankevärlden, Energivärlden och den Fysiska världen. Det är kopplat till Tanke, Känsla, Kropp som man talar om inom mindfulness och Neuro Lingvistisk Programmering.
När jag velat krydda sexlivet så har jag till exempel provat swingersklubbar och att ha sex med flera och bland andra människor. Det har varit väldigt berikande och jag har träffat många trevliga människor men det uppstår en begränsning i upplevelsen. För att upplevelsen ska bli starkare så kan man addera antal människor, antal händer. Men det är fortfarande fysiskt sex. Det är i den fysiska världen.
Jag har också varit en hel del i bdsm-sammanhang. Det har gett mig väldigt mycket och rep tycker jag fortfarande väldigt mycket om. Bdsm är väldigt mentalt och mycket handlar om just vad man tänker och vilka roller man har. Även redskap och miljöer kan vara en faktor. Bdsm blir för mig mycket i tankevärlden även om inte just Shibari med rep är det lika mycket eftersom det handlar så mycket om närvaro och beröring.
Det upplever jag mer tantriskt, mer i energivärlden. När jag började utforska tantra så fick jag sexuella upplevelser som inte var på ett mentalt eller fysiskt plan. Istället började jag uppleva en kontakt med min partner som var bortom ord och känslor. Visst finns det tankar och känslor med och de kan bli väldigt starka men det uppstår något mer. Idag lyssnade jag på Framgångspodden s06e04 med Micael Dahlén och de pratade om en massa intressanta saker kring lycka. Bland annat har man forskat på hur ofta man bör ha sex för att vara som lyckligast och resultatet var – en gång i veckan.

De tantralärare jag mött talar om att ha sex en timme om dagen. Och när man medvetet har sex utan mål och utan att mannen har utlösning eller kvinnan stimulerar de yttre könsdelarna så att hon kommer, så kan något djupare inträffa. Kommer man så gör man och det är skönt men om man kan hålla på lite längre, lite oftare så byggs energin upp och min egen erfarenhet, och många män jag talat med, är att jag mår klart bättre av att inte ha utlösning varje gång jag har sex. Det gör att man får starkare energi och då behövs inte flera män för att tillfredställa en kvinna. Det räcker med en närvarande, tantrisk man. Lin Holmquist som är general för europas största Tantrafestival på Ängsbacka gjorde ett väldigt bra inlägg om just detta där hon skriver:

“It is a sad misunderstanding that women needs a lot of forplay to feel horny.

This myth actually makes some men stressed and resistant to arousing cuddeling and making out. The responsibility to awaken their partners horniness will make some men give up on sex.

The truth is that a well fucked woman wakes up wet and horny. A well fucked woman gets erection as fast as a man gets erection. A well fucked woman will be turned on by her partner in the blink of an eye.

I am a well fucked woman… and its the greatest gift any one can give to their woman. Fuck her well, awaken her horniness and hold her in the vulnerable afterglow!”

 

Happy wife – Happy life

 

När en kvinna får ha sex länge och känna sig älskad och uppskattad av en närvarande man så smälter hon och öppnar sig. Att som man får vara nära en sådan kvinna är en mycket stor gåva.

När jag lyssnade på Johan Ekenberg på festivalen 2011 och även senare när jag lyssnat på honom och flera andra som föreläst om tantra så har jag även då fått en tydlig bild av det ultimata mötet mellan man och kvinna. Ett möte som inte går att sträva efter eller pusha fram. Ett möte som kräver mod, tålamod, tid och närvaro. Ett möte som när det inträffat för mig blivit ett heligt möte och en upplevelse som bidrar till att mitt liv blir värt att dö för. Alla distraktioner som finns idag i det enorma informationsflöde där jag sökt göra min röst hörd för mig bort från det mötet men när jag tränar på närvaro och att vara vara den man jag är så kommer det närmare.

Under föreläsningar har jag hört talas om att livmodertappen hos en kvinna, som ofta är hård och öm, kan bli mjuk och öppna sig. Den kan rent av omsluta det som kommer i kontakt med den. Första gångerna jag hörde det lät det som en saga. En ouppnåelig dröm. Men idag är dag något jag upplevt. Att som man få vara med i ett möte med en kvinna då detta sker. Att bli så välkomnad och given den tilliten är stort, mycket stort. Men mer än så – det känns heligt.

Det är dock inte själva händelsen i sig som är det viktiga utan resan dit. Kontakten i mötet. Närvaron tillsammans. Energin som delas på vägen. Det som händer det händer. Att våga öppna sig för en annan människa och visa hela sig gör livet mer levande.

Och varför skulle vi vara här om det inte var för att vara levande?

 

Johan Arnkil

Författare till boken Striptease – En naken berättelse om att ömsa skinn
En av grundarna av Tantrapodden – Sveriges första podd om att leva tantriskt

 

Livet är fantastiskt

Tänk dig att vakna upp på morgonen, en tisdag morgon, och du strålar av lycka. Du känner tacksamheten explodera i bröstet och du är full av energi. Full av hopp och förväntan på den nya dagen, den nya veckan. Tänk dig att du lever så, varje måndag, varje dag. 
Är det omöjligt?
Är det en utopi?

Nej, det är det inte. Det är närmare än vi tror. Jag skall medge, jag lever inte så varje dag. Men jag är medveten om möjligheten. Jag har varit där. Enstaka dagar och längre perioder. Tillräckligt mycket har jag läst och upplevt för att förstå varför jag är där när jag är det. Men också vad som händer när jag inte är där.

Idag när jag sitter i bilen på väg hemifrån stugan på landet i Fjärås så blir det tydligt igen. Solen strålar, himlen är klarblå, vindkraftverken står nästan stilla och sjön Lygnens yta ligger blank som en spegel. Maskrosorna lyser upp vägkanterna och jag fylls av lycka och tacksamhet.

Jag har börjat dagen med att ligga när och hålla om min sambo. Jag har fått en påminnelse om vad jag egentligen behöver. Vad som egentligen är viktigt. I en tid av kaos, förundran och oro så har jag fått stillhet och tillfälle att se. De där små sakerna som så ofta passerar förbi. Särskilt om våren blir dessa saker extra tydliga.

Hästarna står i hagen och äter. En äldre man på bussen har ett engagerat samtal med chauffören. De talar också om det. De har också sett det. Våren är vacker. Sverige är vackert. Livet är fantastiskt. Live är en gåva. Även idag.

Mitt samtal med Gud

Efter en jobbig period valde jag att samtala med Gud.
Jag sade stolt:
– Nu har jag skrivit en plan.

Gud skrattade.

Sedan log han mot mig. Men han sade ingenting.

Med vilja och kraft hade jag skrivit ner min plan i bläck.
Jag tittade på min plan.
Sedan knycklade jag ihop och slängde pappret.

Jag skrev ny plan, i blyerts.

I utmanande tider så släpper jag kontrollen.
Jag gör mitt bästa. Ber om hjälp. Och sedan släpper jag det ifrån mig
I surrender <3

Mer om exakt varför kan du läsa om på min hemsida.

Till startsidan