Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Dödlig pandemi och vaccin

När jag läser på tidningars hemsidor, SVT och Text-TV så får jag bilden av att det pågår en dödlig pandemi.

Jag får också intrycket att det finns ett vaccin som kan hejda pandemin. Detta vaccin är så viktigt att alla tar, att myndigheter och regeringar världen över starkt uppmanar befolkningarna i olika länder att vaccinera sig.

I en del länder begränsar man även friheten för dem som inte gör det.

Men när jag läser statistiken på Folkhälsomyndigheten så ser jag inte att det finns någon dödlig pandemi.

När jag läser om hur många som är vaccinerade så ser jag inte att det finns ett vaccin som stoppar smittspridningen.

Just nu i Sverige är det fler som testats positivt för covid än vad som skett sedan det började för 2 år sedan. Och då har Sveriges regering spenderat över 400 miljarder för att stoppa smittspridningen. Varför granskas inte detta hårdare av journalister?

Varför är det en del läkare och forskare som får göra det jobbet istället och de blir inte intervjuade som experter i granskande artiklar av journalister utan får skriva debattartiklar i media istället?

En del hävdar att det beror på att media är köpta och att även myndigheter är det. Att det bedrivs kraftfull propaganda.

En del menar att det är en ny världsordning på väg och att allt hänger samman.

 

Jag vet inte. Men jag förundras över att inte fler ställer frågor. Det gör mig orolig, rätt orolig faktiskt – över vart vi är på väg.

Den dag jag glömmer det – går jag vilse.
Den dag jag slutar ifrågasätta det jag vet – förlorar jag.
Därför brukar jag säga att frågan är viktigare än svaret. Vi lever så länge vi lär, lärde jag mig av den fantastiska föreläsaren och coachen Christer Olsson.
Sluta ALDRIG att ställa frågor!
Plocka fram barnet i dig och fråga varför, varför, varför?
Vad handlar det om egentligen?
Vem vinner på det?
I serietidningen KNASEN läste jag för många år sedan: Om människor skulle behöva förklara alla saker de gör, så skulle de inte göra hälften av alla de dumma saker de gör.
Om du inte vet varför du går upp ur sängen på morgonen, så kanske du inte skall göra det.
Om du inte vet varför du vaccinerar dig, så kanske du inte skall göra det.
Om du inte var varför du inte vaccinerar dig, så kanske du skall göra det.
Blev du förvirrad?
Jag hoppas det. Förvirring är en förutsättning för lärande. När vi tror att vi vet så är vi körda.
När jag utbildning i Neurosemantik och Neuro Lingvistisk Programmering år 2017-18 på Inner Power  så lärde jag mig avancerad manipulation och hypnos. Mina lärare Anders och Patrik sade att de skulle se till att jag blev förvirrad för annars skulle jag inte lära mig – och lärde mig gjorde jag…massor.
Fortsätt vara förvirrad.
Fortsätt vara öppen för lärande.
Fortsätt vara hungrig på att lära dig mer och inse att du inte vet.

 

 

HOTET

HOTET

Under ett par år har vi levt under ett hot.

Ett hot som getts så mycket energi och uppmärksamhet att det lätt kan kännas som att det kunde vara vår undergång.

Hans Rosling listade just pandemi som en av de saker han var rädd för. Jag har med intresse betraktat det språk och de ord vi använt under de senaste två åren. Om du sagt Covid för 2,5 år sedan till någon så hade du troligen fått svaret: Va?

Om du säger det idag så får du sannolikt en reaktion. Tiden som passerat sedan dess har berört de flesta och för många har det inneburit stora förändringar. Både på gott och ont, skall sägas. Men upplevelsen verkar för de flesta ha varit mer smärtsam än njutbar.

Men vad är det egentligen som har hänt? Vad är det egentliga problemet? Vad är det vi är rädda för, egentligen?

Ibland målas det upp hot i media, tv och filmer. Ett hot som kommer utifrån och tar kål på några av oss eller kanske många av oss – kanske alla. Pandemi, virus, utomjordingar, Ryssland etc…

Men var är det största hotet? Vem är egentligen “fienden”? Vem är det egentligen vi borde vara rädda för – om vi nu ska vara rädda för något?

“There is nothing to fear but fear it self. “
/President Franklin D Roosevelt

Citatet är känt men kanske var han inte den första som sade det. Det finns anor av denna mening från åtminstone 1600-talet. I grund och botten tror jag inte att vi tänker så mycket nya tankar idag som ingen tänkt förut. Visdomen inom oss är inte ny, men kunskapen utanför oss är det. Kunskapen om världen vi lever i och oss själva. Men kunskap utan visdom kan te sig som dubbel dumhet. Den kan leda till att vi gör saker vi inte förstår konsekvenserna av. Precis som vi gör när vi är ungdomar. Vår mest avancerade del av hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vi är ca 25 år och innan dess är det logiskt att vi tar en del beslut som i efterhand kan ses som mindre kloka. Att vi har en förmåga att göra något och kunskapen att utföra det, betyder inte automatiskt att vi ska det.

Arnold Schwarzenegger säger i rollen som terminator i filmen Terminator 2: “Det hör till människans natur att förgöra sig själv.” Det ligger något i det. Hotet ligger inte utanför oss. Det finns inom oss. Orsaken till våra problem finns inom oss och för att vara mer exakt – i vårt tänkande. Som en Buddhist lär ha sagt: “Inga tankar – inga problem.” Kanske kan låta som en förenkling. Men tänk efter, hur är det för dig?

Vårt tänkande ger oss förmågan att föra oss genom tid och rum i tanken. Att inte vara här och nu. Jag ser tydligt på min katt att hans värld är inte fri från problem. Igår letade jag efter honom i en timme. Till slut hittade jag honom instängd i grannens garage. I morse gick han runt i sovrummet och minsta rörelse jag gjorde fick honom att rusa in i köket. Han var hungrig kunde inte lösa det själv. Sedan satte han sig vid dörren och ville gå ut. Men han kan inte öppna dörren själv. Kanske löser han eventuella problem med hunger ute i skogen under dagen. Där äger han lösningen på sitt problem.

När vi har problem med vårt tänkande och väl inser att det faktiskt är där problemet ligger, så kan vi också lösa det. Vi kan lära oss att tänka på ett annat sätt. Min erfarenhet är att det kan vara det absolut viktigaste vi kan lära oss. Men om vi vill lära oss det får vi göra det på egen hand och bekosta det själva.

Sverige är ett fantastiskt land och jag såg häromdagen ett tal från Ted Talk om frågan: Var i världen är det lättast att bli rik? Talaren presenterade sina studier och sitt svar på frågan på ett finurligt och humoristiskt sätt  – och svaret för mig var oväntat även om det är logiskt.

Vi har gratis utbildning och det är fantastiskt. Men flera av de utbildningar jag själv gått har inte varit gratis och de utbildningarna har handlat just om att lära sig att tänka och hur man hanterar tankar och känslor. Om vi verkligen vill uppleva frihet så är det i tanken vi finner den. Ingen kan ta ifrån mig min förmåga att förhålla mig till mig själv, mina tankar och det som sker utanför mig.

Vi lever i en biologisk värld och vi är biologiska varelser. Vi är kropp och sinne. Kanske har vi också en själ. Jag tror det, men exakt vad det är vet jag inte. Jag fascineras av alla fysiska och kemiska ting vi skapar men är tveksam till huruvida de verkligen förbättrar vår biologiska värld. Den fanns före oss och den kommer att finnas efter oss. Liv fanns på jorden i över 3,5 miljarder år innan vi gjorde det. När vi förändrar vårt sätt att leva, vilket vi nu bevisat att vi kan på mycket kort tid (jag har aldrig sett så få flygplan i luften tex som jag gjorde våren 2020) så anpassar sig den biologiska världen omkring oss väldigt snabbt. När restriktioner infördes kom det rapporter om delfiner i Venedig och klar luft i Beijing, bara för att nämna ett par exempel.

Bilden jag fått av myndigheter och media under de två senaste åren är att det finns ETT problem och det finns EN lösning. Jag har hela tiden tvivlat starkt på det och upplever inte att de lyckats bevisa sin tes med de aktioner de gjort. Problemet kvarstår även om det är lugnare nu och verkar ebba ut. Ändå är det väldigt olika hur det hanteras i olika länder. Hur kommer framtiden att te sig? Vilka bestående förändringar kommer att ske? Vad har vi lärt oss? Vad var, och är problemet – egentligen?

Sveriges regering har spenderat ca 500 miljarder kronor hittills och reserverat 1 000 miljarder i lån och garantier, för att hantera det som skett. Fantastiskt! Men var kommer de pengarna från? Var fanns de under de många år som besparingar gjorts på tex vård och omsorg?

Jag blev nyligen kallad för tramsig på LinkedIn när jag ställde frågor om något som motparten tyckte var uppenbart. Om vi slutar ställa frågor så tror jag att vi är illa ute. Om vi glömmer bort att det vi vet, bara är en fis i rymden jämfört med det vi inte vet – så är vi vilse.

Om vi slutar ifrågasätta det vi vet, så har vi ingen aning om vart vi är på väg och kan gå rakt in i vår undergång utan att vi märker det.

Dessutom kan vi missa möjligheten att leva vår fulla potential och skapa den fantastiska plats tillsammans som vi faktiskt kan. För vi är magnifika varelser med otroliga förmågor. Vi har bara inte förstått det än. Vi har inte förstått vilka vi är.

Och det är DET som är problemet – hävdar jag.

 

(Tiger kom in under slutet av skrivandet, hoppade upp i mitt knä, kurade ihop sig och spann högt.)

 

 

Sitt ner och dö

52 procent av Sveriges befolkning är överviktig.

Vi rör oss allt mindre och i genomsnitt tar vi ca 30 procent så många steg per dag i år som våra förfäder gjort i mer än 195 000 år.

Varför säger inte statsministern, socialminister och Folkhälsomyndighetens generaldirektör att det är dags att börja röra på sig och gå ner i vikt?

Att om du som väger för mycket är en riskfaktor och belastning för sjukvården?

Jag skrev en artikel för flera år sedan på Linkedin med rubriken Sitt ner och dö.

 

Det är precis vad som sker.

Självledarskap börjar med att ta ansvar för sina tankar, känslor, ord och handlingar.
Det är det första jag tränar mina klienter i.

Källor : Folkhälsomyndigheten och Dr Michael Hall, founder of Neurosemantics

Frisk – eller “inte sjuk”?

Vart lägger du ditt fokus när det gäller din hälsa?

Fokuserar du på att vara frisk eller att inte vara sjuk?

Hur känns det i dig när du säger dessa meningar:

Jag är frisk.

Jag är inte sjuk.

Notera hur det känns i kroppen.

Vid nyår insjuknade jag i feber – 38,6 som mest, innan jag tog febernedsättande tabletter. Den högsta feber  jag uppnått i vuxen ålder och jag var yr och mådde illa i tre dagar. Märkligt tycker jag eftersom jag tog en spruta i december som skulle göra mig friskare. Det är alldeles för lite information för att dra någon slutsats av men underligt eftersom jag hade innan nyår ca 10 sjukdagar på 10 år. Nu ökade det med 60% strax efter att jag för första gången tagit en spruta som skall göra mig friskare.

Eftersom jag nu blivit frisk så vill jag ta ha ett intyg på det. Enligt folkhälsomyndigheten och reseregler så kan man ibland behöva ett tillfrisknande-intyg om man haft C. Jag har talat med personal som tar prover och jag har talat med vårdcentral där personalen blev ställd och fick ta frågan vidare. Så knasig är jag, så jag ställer frågor som man inte kan svara på. Och det kunde de inte. De bad mig återkomma nästa vecka så de skulle ha haft ett nytt möte. För i Hallands region vet man just nu inte hur man skall göra med oss som blivit friska och vill ha ett intyg på det. Det är lätt att få hjälp med att ta reda på om man är sjuk eller har insjuknat i C. Så det borde väl inte vara så svårt att veta om någon är frisk igen. Att ha blivit frisk innebär ju ett visst mått av immunitet mot det man varit sjuk i.

Hur stor och hur länge överlåter jag åt medicinsk kunniga att avgöra. Men jag hör väldigt få prata om det. På Läkaruppropet skrivs och talas det en del om det, men väldigt lite eller inte alls i övrigt. Jag har inte hört Folkhälsomyndigheten tala om det. De talas mest om sjukdom, antal sjuka och läkemedel. Det jag hör – är fokus på sjukvård. När man blir sjuk så är bra sjukvård oerhört värdefullt. Jag har varit sjuk en del i mitt liv och hade det inte varit för den sjukvård jag fått hjälp av så hade jag inte levt idag. Men min livskvalitet hänger mer på vad jag gör för att hålla mig frisk, än vad jag gör för att inte bli sjuk. Låt oss säga att jag graderar min hälsa på en skala 1-10 och är den under 5 så är jag sjuk. Är den noll så är jag död och är den 10 så mår jag så bra att jag inte kan se vad som skulle kunna vara bättre. Om mitt fokus är på att inte vara sjuk så är mitt fokus på att inte vara under 5. Om mitt fokus är på att hålla mig frisk så är fokuset på att vara över 5.

Det jag fokuserar på tenderar att bli verklighet i mitt liv. Jag tenderar att agera i linje med det jag fokuserar på. Så det är fullt logiskt.

Jag har haft ett visst mått av fokus på friskvård för egen del sedan 1995 då jag började med mental träning. 1997 med styrketräning, 2001 med kondtionsträning, 2008 med meditation, 2011 med qigong. 2003 började jag jobba med massage vilket för mig är väldigt meditativt och 2014 blev jag egenföretagare på heltid för att äga min tid, vilket har en enorm betydelse för mitt välmående och min hälsa. Det märker jag tydligt. Sedan är livet som företagare långt ifrån lätt alla gånger jag har har haft anställningar till och från under de senaste åren. Det har också sina fördelar och jag ser fördelar med att kombinera dem båda.

Vårt sätt att leva har väldigt stor betydelse för vår hälsa och vårt mående.

Vårt fokus har väldigt stor betydelse för hur vårt liv ter sig.

Fokusera i första hand på det du vill uppnå, inte det du INTE vill uppnå.

Det finns tillfällen där ordet “inte” fungerar. För ibland drar vi oss mer ifrån något än emot något. Det skiljer också mellan personer. Det finns en kraft i att ha tillgång till ett starkt ja, men också ett starkt nej. Det är en av de 14 processer som ingår i  Access Personal Genius som jag använder mycket i min egen personliga utveckling och när jag coachar.

Vart är världen på väg?

När jag ser på den samlade information av världen som jag har nu så verkar det som att det är en gigantisk konspiration att försöka ta över världen av en elit.
När jag ser på hur människor beter sig, allt från invånare till makthavare – så verkar det vara total förvirring och besluten styrs av rädsla och lobbyism där smarta företagare ser till att tjäna pengar på det de tror på.
När jag ser till sjukdomarnas utveckling och spridning så verkar det som att vi haft en svår influensasäsong som varat i 2 år och som verkligen belyst de problem som vårt sätt att leva skapar. Konsekvenserna av att inte sköta sin hälsa och ta eget ansvar är påtagliga och smärtsamma.
Nu tycks dock vågen ebba ut för denna gång. Nästa gång kanske det är ett dödligt virus.
Förhoppningsvis har vi lärt oss att vi är vår egen lyckas smed och att som vi lever idag blir vi vår egen undergång.
Men jag tror inte att vi lärt oss något alls utan fortsätter som inget har hänt, och förlitar oss till att någon annan löser de problem som uppstår i våra liv – för det är ju inte våra problem och inte vi som orsakat dem. 🤪

Att våga fråga

Under min uppväxt kan jag se att jag ofta inte vågade fråga. Jag var rädd för att få ett nej, för att ställa fel fråga, för att framstå som dum, för att bli avslöjad som “den som inte förstått.”

Men tänk om jag vågat fråga. Tänk om jag fått ett ja, tänk om jag lärt mig något. En kultur där det inte är ok att ställa frågor är en toxisk kultur som inte gynnar utveckling. När vi inte frågar så fastnar vi i mönster och det kan bli så att vi gör som andra gör, eller bara gör som vi bli tillsagda för att det ska vara så. Men tänk om vi bara följer någon som har fel men inte insett det själv, eller inte vågar tappa ansiktet och vara den som har fel.

Jag har skrivit om detta i min bok Striptease där jag ifrågasatte varför vi inte hör ledarna i vårt samhälle oftare medge att de haft fel. Ofta lindas det istället in eller tystas ner. Om vi inte vågar fråga, får fråga så hämmar det vår gemensamma utveckling. Mark Twain lär ha sagt “Lita på de som söker sanningen. Tvivla på de som har funnit den.”

Jag har själv flera gånger i mitt liv varit “den som funnit sanningen.” Där och då har det tett som en sanning. Senare har det visat sig vara falskt. Priset det har för mig flera gånger blivit högt. Men ännu mer svider det att medge att min övertygelse var fel. Men om jag inte tillåter mig ha fel, accepterar att jag inte är perfekt – så gör jag samma misstag igen. Jag vill inte dö utan att ha gjort den läxan jag är här för att lära mig. Därför vill jag förstå och därför vill jag fortsätta ställa frågor.

Körkort

Sponsrat inlägg i samarbete med Trafiko

Det är bra att ha ett körkort

Att ha ett körkort är ingen självklarhet. När man var liten tänkte man att alla vuxna kan köra bil, men så är det faktiskt inte.

Att ta körkort är viktigt. Det ger dig så mycket frihet och det gör det så mycket lättare på många plan. Man får jobba lite för att få sitt körkort, det är inte alltid lätt.

Nu finns det så mycket hjälpmedel för att lättare kunna ta sitt körkort, så går du i tankarna om att börja plugga till körkortet ta all hjälp du kan få. På Trafiko kan du få hjälp att lägga upp en plan för att ta ditt efterlängtade körkort.

Där kan du plugga med hjälp av en bok eller med en ljudbok. Använd det sättet som är lättast för dig att lära dig. Du kan också plugga på körkortsfrågor och har du en kompis som också pluggar till körkort så kan ni hjälpa varandra. Läs körkortsboken när du är hemma och lyssna på ljudboken när du är ute på promenad.

När du börjar träna på att köra bilen så måste den du kör med ha gått en handledarkurs. Välj någon med körkort som har tid att vara ute och köra med dig mycket, det gäller verkligen att träna för att klara uppkörningen. Ju mer du kör desto roligare blir det.

Innan uppkörningen måste du köra halkbana, vilken nu kallas risktvåan. Det är så roligt att köra halkbanan och också så viktigt! Det är då man verkligen kan förstå de olika väglagen och hur viktigt det är att ha koll på sin bil och ändra hastighet efter väglag.

Att ha ett körkort ger dig möjligheter till jobb och till att ta dig ut i världen. Det underlättar så mycket. Så har du chansen att ta körkort- ta den!

Vad tror du på?

När jag var i tio- till tolvårsåldern vaknade jag en gång klockan fem en
morgon, på vårt sommarställe på Tjörn. Det var strålande sol och jag
kunde inte sova, så jag gick ut och tog en promenad. Jag skrev en poetisk
lapp om att jag ”tar en promenad denna underbara morgon” och gick ner
till havet och såg bland annat en räv som gick runt och nosade på stranden.
Jag hade aldrig sett en räv tidigare, så jag var osäker på hur jag skulle
agera. Den var kanske 75 meter bort, och jag hoppade och viftade för att
den inte skulle gå emot mig. Jag förstod inte att den var mer rädd för mig
än jag var för den.
Som jag minns det, så tyckte min mamma att det var sött att jag skrivit en
lapp när jag gått ut på morgonen, och citerade min text inför bekanta. Jag
minns hur pinsamt jag tyckte det var, för jag ville inte kännas vid texten
då. Men det var jag som skrivit den, och jag var i ett underbart tillstånd
när jag gjorde det. Nu sitter jag här på morgnarna och skriver igen, och
tänker att det skall bli ännu en bok som jag ska ge ut. Är det så smart med detta
i minne? Hur tänkte jag där egentligen?

Ja, det är ju det jag inte gör,
för jag får inte ihop det i min tankevärld. Men jag känner att jag ska göra det.
Det har också hänt att jag varit på gymmet när det dykt upp flödande
tankar i mig som jag känt att jag borde skriva ner. Det har hänt att jag
också gjort det när jag kommit hem. Svettig och hungrig så har jag satt
mig framför datorn istället för att göra det mer uppenbara och fokusera
på dusch och mat. Jag har direkt publicerat det jag skrivit på internet.
På morgonen efter så har jag tänkt på vad det var jag skrev och analyserat.
Då har det hänt att jag blivit lite chockad över vad jag delat med mig av
och tänkt: Det där måste jag gå in och ta bort, hoppas att ingen har hunnit
läsa det. Men när jag loggat in så har det ofta funnits uppmuntrande
kommentarer och uppskattning, ibland väldigt mycket.
När jag inte tänker så mycket så tänker jag ofta väldigt bra. Så jag tränar
på att tänka lite, oftare. Om detta funkar för mig så gäller det nog inte bara
mig. Kan det vara så att denna värld skulle bli en mycket bättre plats om vi
inte tänkte så mycket, och om vi inte trodde så mycket på det som tänks.
Tror du på vad du tänker?

Att våga fråga

Att våga fråga

Om jag måste veta. Om jag måste vara duktig. Om jag måste ha rätt. Då
är det lätt att jag spänner mig, för då kan jag faktiskt ha fel, och jag vill
inte ha fel. Nyfikenhet och ödmjukhet är värdefulla nycklar på livets väg,
upplever jag.
När jag säger att jag vet något, att jag är säker på något, att ”detta är ett
faktum”, verkar det som om jag stänger frågelådan och stänger mitt medvetande.
Frågor öppnar mitt medvetande, och det är viktigt att fråga. Barn
ställer många frågor och ställer dem från oväntade håll. Genom öppna
frågor får jag kontakt med medvetandet, inte det jag har utan det jag är.
Liv och medvetande, är det jag är. När jag ställer frågor, så kan de ge svar.
Men frågorna måste vara öppna och helt utan förväntan på svaret.
I det okända, det läskiga, det stora och fantastiska finns ofta svaret. Allting
finns där.
Kopernikus upptäckte att jorden inte var centrum för universum, men
han sa inget, eftersom man inte fick säga det utan risk för hälsan. Han lär
ha varit övertygad om detta i över 30 år, utan att säga något. Men sedan
blev han övertalad av den unga matematikern Rehticus att publicera sin
upptäckt. Källan till Kopernikus idéer fanns att hitta flera tusen år tillbaka
i tiden, så han var inte först, men makter som hävdade annat var starka.
Hans bok trycktes men precis när den kom ut, dog han i sviterna av att
slaganfall. Så en karta med en sol och planeter som kretsar kring den, är
en del av arvet han lämnade efter sig. Allt fler astronomer anslöt sig till
den världsbilden, och år 1616 förbjöd kyrkan boken, eftersom den stred
mot kyrkans världsbild. Den förblev förbjuden fram till år 1835.
Att ha rätt eller fel var väldigt viktigt. Det fanns saker man inte fick ifrågasätta.
Men om man inte får fråga så kan man inte förstå. Hur ska ett barn
kunna förstå världen om det inte får fråga? Det är viktigt att våga fråga
för att kunna förstå.

Att fylla 50 år

Den 8 november blev jag 50 år. Det känns lite konstigt. En femma först i åldern. Ska jag vara vuxen nu?

Jag hade planerat pensionera mig när jag är 50, var på väg…men är inte alls där nu. Livet utmanar och bjuder på förändringar. I min bok Striptease skrev jag ett kapitel om att gå i Passion istället för Pension. Prata med en kollega om just det idag, hon är fyllda 60 0ch har insett att hon inte vill sluta – bara fokusera, på det som är roligt på riktigt.

När jag fyllde 30 så tyckte jag att jag förstått hur livet funkar.

När jag fyllde 40 så insåg jag att jag vara trott att jag visste.

Nu när jag är 50 så vet jag – att jag inte vet.

“Kunskapen är stolt över allt den vet. Visdomen är ödmjuk inför allt den inte vet.”

Till startsidan